En vecka till har gått, eller försvunnit känns det som.

Fliza började sin 20:e vecka med ett besök på brukshundsklubben. Där var det mycket att titta och lukta på. Körde lite fot, sitt, stanna och ligg. Gick väl som man kunde vänta sig med alla distraherande saker men det var ju också det som var meningen, att distrahera henne. Roligaste var ändå när det kom fram folk och hälsade.

I helgen drog vi från stan igen. Vi kände att vi behövde få se mer snö här i gbg så det blev en tur till Dalsland där vi kunde åka skidor och spark, mycket kul. Fliza fick spåra lite, gick mycket bra. Försökte lägga spåren där det är plogar så att hon inte bara kan titta efter våra fotspår. Hon går med nosen i backen hela tiden så det verkar inte som att hon går på syn. Dock går hon med nosen i backen helst hela tiden, mycket svårt att få henne att inte spåra under vanliga promenader

Fliza har roat sig med att skälla på katten och på sin egen spegelbild, något nytt hon börjat med sedan jul. Som tur är lever katten efter ordspråket hellre fly än illa fäkta, men det hade nog blivit värst för Fliza om han stannade kvar.

Tänk att våren kräkande valp har blivit en sådan bilåkare. Nu hoppar hon självmant in i bilen och somnar nästan direkt i buren. När hon kom till oss kunde hon kräkas 3 ggr på en biltur och gjorde vad hon kunde för att inte komma in i bilen.

Var och hälsade på Mattes syskonbarn förra veckan. Vi tog med Flizas bilbur in ifall hon fick för sig att riva deras nybyggda hus, men det blev inte Fliza som satt i buren utan syskonbarnen E och M (snart 5 och 2 år) tyckte det var jättekul att använda buren som koja. E blev dock lite sur på M för han öppnade dörren helatiden, ”Man måste faktiskt bestämma sig om man ska vara inne eller ute”. Vårt lilla besök har etsat sig fast i deras små huvuden och nu leker de hund mest varje dag. M säger It It (sitt sitt) och vill ha saker att bära omkring i munnen och E berättar stolt att ” när en hund är jättebusig måste man faktiskt hålla fast dem tills de lugnat sig”. Så sant så sant.

Bilder kommer lite senare, nu skall det bakas plommonpaj.

Plötsligt har Fliza blivit 20 veckor. 

Fliza har nu upplevt sin första jul och nyår utan några större komplikationer, inga juklappar som fastnat i hundmage eller raketskräck. Då hon inte lngre är åksjuk och nu har fått en bur att ha i bilen gick allt redande mycket bra. SKönt att kunna lämna henne i bilen också utan att hon öppnar fönster eller möblerar om.

Fliza som vill att hela flocken skall vara samlad har tyckt mycket om att alla varit lediga och hemma men inte gillat att lämna de nya flockarna hon som hon skaffat sig under vår Sverigeturné.

Snön har varit mycket uppskattad och faktumet att Dalsland fick allra mest över jul var inget Fliza lipade för. Hon hade möjlighet att vara lös nästan hela julen och ålade sig genom alla snöhögar hon hittade.

Hästarna blev tråkigare för varje dag men den arga katten, som faktiskt keter just Katten, blev bara roligare. Deras snabba möten som alltid slutade under sängar eller dyligt uppskattades mer av Fliza som inte flydde för sitt liv, vilket katten gjorde, utan tyckte denna nya lek var liktigt kul. Fliza fattade aldrig riktigt att Katten inte alls var intresserad av att bekanta sig med henne. Kan bero på att de vassa kattklorna aldrig fastnade i någon hundnos.

Efter vår vistelse i Dalsland, med hästar, katt och barn, bar det av österut mot arg löpande borderterrier mera barn och massa sås.

Nyår firade Fliza med att slicka sås från 7 tallrikar  och hålla sig inne vid 12-slaget när raketerna ven kring husknuten. Hon fick så mycket matrester här och där att hon totalvägrade att äta foder men efter några dagar med människomat förbud åt hon sitt foder med god aptit igen.

Väl hemma i stan igen påstod Fliza att hon glömt hur man går i koppel efter att fått vara mer eller mindre lös i 2 veckor.  Efter några dagar med totalstopp vid minsta drag kan vi i alla fall ta oss frammåt. Säga vad man vill men hon är i alla fall välldigt duktig på att hålla sig till oss när vi har henne lös och att spåra verkar hon kunna från födseln.

Lästa någonstans att mellan 16 veckor och 7 månader skall man passa på att njuta. Detta skall vara en lugn period där hunden stabiliseras??? Måtte Fliza vara sen i utveckligen för hon kan inte kallas lugn just nu, har nog aldig varit så kaxig och testat våra gränser på detta sätt.

Den där Fliza är inte som andra hundar hon.

Polkagris är visst minst lika gott som grisöron

En ståtlig tjej ute i snön med nya häftiga halsbandet

Så mycket plats att röra sig på och så mycket snö att hoppa i.

Sås, massor av sås. Klart att man inte vill äta tråkfoder på några dagar när man insett att man kan äta sås istället.