En hundägares första budord är ju: Du skall inga andra hundar hava jämte mig.

Jag måste erkänna att jag bröt mot detta igår. Lånade en kompis två hundar när saknaden efter min egen blev för stor.

Detta är inte vilka hundar som helst utan två söta amerikanske cockerspaniels som har fångats på bild här på bloggen tidigare. De är båda omplaceringshundar från USA. Cookie är en riktigt självständig dam, vilket inte alls är konstigt. Hon har levt som gatuhund i San Fransisco. Nedan på bilden kan ni se vilken cooling hon är. Hennes homie Harley är lite mjukare men får ibland storhetsvansinne och känner sig tvungen att visa Cookie att det är han som är herren i huset.

Visst är det mysigt med små gosiga hundar men jag saknar allt min alldeles egna Fliza. När jag får se henne och Husse igen är det dock ingen som vet. Bilen började krångla på vägen hem till från lägret. De tog sig hem till lägenheten i stan och letar nu bilmekaniker. Jag väntar hos mina föräldrar. Härifrån vi skall bege oss vidare på sverigeturne, så en välfungerande bil behövs. 

Brorsan sitter i skuggan med de två lurviga djuren.

Carina sa något på sin kurs om att det var viktigt att förmänskliga hundar eller vad det tvärt om??  

Ännu en varm natt. Fliza sov i hallen, sovrummet var för varmt.

Nu är allt packat för lägret, i eftermiddag går karavanen.

I helgen åkte hela flocken hem till mattes föräldrar. Fliza vaknade vid 7 varje dag när mattes pappa gick upp. Ingen sovmorgon där inte.

I söndads var det dags för husse att åka tillbaka till stan för där väntade jobb. Matte som var ledig i veckan stannade kvar med hundgalningen och fortsatte plocka bär. Tillbaka hem kom vi med blåbär, svartakörsbär, hallon, kantareller och jordgubbar.

Vi han med ett spår i värmen. Fliza tog spåret bra men ville inte ta upp pinnarna själv, markerar dem men vill inte själv lyfta dem.

Igår möttes flocken upp hos mattes syster. Där var det galet många barn överallt. Fliza fick först springa lös men sedan kom det plötsligt massa okända barn som svampar ur jorden. De var överallt. Systers tomt hade visst blivit värsta ungdomsgården för grannskapets femåringar. Stackars M som bara är 2 år försökte tappert hänga med de större killarna.Fliza visste inte vad hon skulle göra. Ungar överallt, springandes och skrikandes.

När ungdomsgårdens stängt för kvällen var Fliza trött, somnade under bordet. M fick inte röra Fliza när hon låg under bordet och sov och vi andra åt, men han menade att eftersom att hon rörde sig var hon vaken. Hundstackarn andades bara. M kom plötsligt på att hans fötter mötte husses fötter under bordet. M sitter dubbelvikt med huvudet under bordet för att se vilka fötter som går vart, i handen har han en halv hamburgare. Fliza sover uppenbarligen inte längre för vips så försvinner hamburgaren ur handen. Det hela går så fort att man knappt hinner uppfatta det. Fliza är mycket nöjd, M inte lika så.

Fliza har ätit mycket hon inte ska denna veckan bland annat äppelkart, smultron, kattskit, kattmat och delar av mattes frukost yoghurt. Carina sa till oss att när Fliza snodde Husses frukostmacka fattade hon att det lönar sig att sno mat från bordet så nu är hon inne på den kriminellabanan. Denna gång stod min yoghurt med blåbär i på bordet. Det fattades sked så jag gick från bordet till besticklådan, ca 2 meter bort. Hörde att hunden smaskade, trodde så klart hon åt av sin mat som hon just fått. När jag vänder mig om står hon på min stol och slickar i sig yoghurten. Jädra hund. Hon har ännu inte snott mat hemma hos oss själva, bara när vi är borta på besök. Vet inte vad det säger egentligen, att vi bara har äcklig mat hemma kanske. Efter semestern skall en stor tub wasabi inhandlas.

Nu är vi tillbaka i stan igen. Fliza bara sover, fick väcka henne för att gå ut på promenad. Mattes familjs katt har återvänt efter att temporärt ha flyttat hemmifrån under vårt besök.

Vi fick precis svar på allergitestet vi gjorde förra veckan. Vetrinären kunde inte se något på det. De tror att hon är för ung för att det skall ge utslag. Nu skall det tas ett nytt allergitest om ett halvår när Fliza växt till sig lite, om hon nu har kvar klådan då. Om cirka 10 dagar när nertrappningen av kortisonen är klar kan hon få vanlig mat igen. Hon får tills nästa allergitest gå på en låg dos av kortison eller antihistamin vid klåda. Lite trist att inte få svar på vad klådan beror på men skönt att få ge hunden roligare mat än de där trista torrisarna.

Imorgon drar Fliza och Husse på hundläger med brukshundsklubben medan Matte blir kvar i stan. Hoppas vi får hem en fullärd hund på tisdag som slutat ifrågasätta allt. Hon kan inte ens sitt längre utan tittar bara på en när man säger det. Som att man sagt något hon aldrig någonsin hört. Men hon är också ovanligt gosig vilket liksom väger upp den kaxiga attityden.

Fliza har ju inte löpt ännu och är snart 11 månader. Vi är säkra på att hon kommer pricka in det så bra att det blir löp under lägret eller på semestern. Ser inga tecken på kommande löp just nu så hon håller sig nog tills semestern. Blir kul att tälta med löpande hund. Kommer väl ha hela granskapets hanhundar utanför tältet.

"Va mjuk hon är och så mycket päls hon har" 

  En trött Fliza   

Igår kväll satt vi hemma i värmen och bestämde oss för att åka och ta ett kvällsdopp. Tog på oss badkläder hemma för att slippa byta om på stranden och packade handukarna. Han väl köra halvvägs till havet när vi såg en hund gå själv vid vägkanten. Vi stannade bilen och Matte kallade in hunden med hjälp av en hundleksak och kopplade henne med Flizas koppel.

Vi hade åkt förbi några barn som var ute vid vägkanten och tänkte att de kanske hade varit ute och letat efter hunden så vi bestämde oss för att återvända dit. Husse tog bilen med Fliza i och Matte promenerade med den ensamma hunden.

Först var hunden väldigt villig att följa med men sedan blev hon lite mer fundersam. När vi kom fram till barnen och Husse, som hunnit dit innan oss, blev hunden jätteglad, så jag trodde att vi hade kommit rätt men ack nej. De hade en hund, en cockerspaniel men den var hemma där den skulle vara. Varken barnen eller deras föräldrar kände igen hunden. Mamman tyckte att hon sett hunden med en farbror någon gång men visst inte var denne bodde. Vi frågade grannarna men de hade inte heller sett hunden.

Då ringde vi vår uppföderska för lite råd och sedan kontaktade vi polisen. Det är ju faktiskt det man skall göra när man påträffar en lös hund. De hade inte tid att hjälpa oss utan sa att vi fick ringa igen senare. Vi åkte till västra djursjukhuset i hopp om att de skulle kunna se om hon hade något chip. De hade dock stängt så vi fick åka hem.

Vi ringde polisen igen och de tog uppgifter om hunden och sa att någon kanske kunde komma och hämta henne senare. Husse erbjöd sig att åka och lämna hunden men det gick inte. Vi stod ute på vår parkering vid bilen men en hund i bilen och en utanför. Klockan började bli ganska mycket och vi började fundera på hur vi skulle lösa natten. Polisen ringde igen och ville återigen ha uppgifter om hunden. Då husse redan gett honom uppgifterna började jag tröttna när han för tredje gången under samma telefonsamtal frågar vad det är för ras på hunden. När polisen sedan säger att han får se om någon kan komma och hämta henne frågar jag vad han tycker att vi skall göra med hunden. Vi kan ju liksom inte binda henne runt ett träd och gå in och lägga oss. Då säger polisen att sånt får man tänka på innan man tar med en hund. Jag frågar då om han tycker att det hade varit en bra idé att lämna hunden springandes längst vägen. Det är en bedömningsfråga får jag till svar.

Inga positiva ord yttrades om denne polis när jag lagt på luren. Sedan ringer en annan polis som kan kallas den gode polisen. Han sa att djurambulansen skulle komma och hämta hunden. Ambulansföraren ringer strax och kom efter 20 minuter och hämtar vovven. Vid midnatt ringer polisen och säger att någon anmält vovven som försvunnen. Hunden bodde inte många hundra meter från barnen som vi tog henne till.

I efterhand kan det kännas lite onödigt med allt arbete. Det visade sig dock efteråt att hunden varit på väg bort från sitt hem så det är svårt att säga vad som hade hänt om vi låtit henne vara.

När hela karusellen var över hade vi lite svårt att slappna av så det fick bli var sin svalkande drink innan vi kröp till kojs.

Vår egen hund skötte sig exemplariskt. Sa inte ett ord när vi var utanför bilen med en okänd hund. Inte ens när vi åkte bil med den andra hunden i bagaget sa Fliza något. Kanske var hon rädd att vi skulle byta bort henne mot den nya snälla hunden om hon inte skötte sig.

Idag ringde polisen igen och frågade om de fick ge våra kontaktuppgifter till hundens ägare. Vi sa att de fick det. Hoppas nu bara att de är glada. Det borde de ju vara men vet inte om de måste betala för ambulansfärden och då kan det ju kosta en del.

Vår okända hund spanar ut över parkeringsplatsen...

Vovven får lite mat då hon drack dåligt med vatten och verkade vara lite uttorkad. God konservmat som Fliza inte får äta.

Djurambulansen kom och hämtade vovven. Ser ut som att det var väldigt mycket aktion men det hela gick mycket lugnt till. Lyfte upp den lilla tösen i buren. Om man jämför med Fliza var hon lätt som en fjäder.  

Idag var det dags för Fliza att åka till vetrinären igen. Husse och Fliza fick åka själv för Matte var tvungen att jobba. Fliza har kliat sig en hel del och vi har hittat sårskorpor på henne. Vi har inte velat använda kortison för att lindra smärtan då hon måste vara kortisonfri två veckor innan allergitestet. Nu blev det så att de tog allergitestet redan nu så att hon kan få antibiotika och kortison. Hon har nämligen dragit på sig ännu en hundinfektion. Är verkligen inte kul med den där klådan. Fliza är, som alla som träffat henne märkt, inte en speciellt lugn hund och klådan gör henne inte lugnare i alla fall.

Vetrinären tog nu ett blodprov med vilket man kan se om hon har allergi. Visar det positivt får man sedan försöka hitta vilken allergi eller vilka allergier Fliza har. Fliza skötte sig exemplarist hos vetrinären men sedan är hon ju van också. I valpkursen på GMBK ingick ett besök hos Husdjurshälsan, bara för att få pröva på att vistas i den miljön. Vi var inte med på det, tyckte att Fliza övat på det mer än vad hon behöver. Hos vetrinären mötte vi för övrigt en annan GMBK:are, också med en schäfer fast en äldre modell. Schäferälskaren Mats skämtade om att hela GMBK hittat dit.

Går ju inte att göra så mycket i värmen men ikväll åkte vi i alla fall till en hundrasthage. Där träffade vi på en Akitatik som Fliza träffat när hon var liten. De fick leka av sig lite men inte ens de orkade så mycket i värmen. Nu är vi tillbaka hemma och har öppnat alla fönster vi har. Matte och Husse har tagit varsin svalkande drink i loggian och Fliza har fått slicka på en isbit. Alltid nått sa han som fick se Åmål.

Fliza och Chili tar det lugnt i värmen. OBS! bilden är inte arrangerad, Fliza lade sig självmant. Måste vara värmen. 

En dag som denna känns det extra skönt att ha den där bocken i rutan för återköp på kontraktet. När Husse var hemma på lunchen fick Fliza en minut på egenhand med F:s GPS. Under denna minut han hon spräcka displayen. Displayen som inte går att byta ut utan man måste i så fall köpa en helt ny GPS. GPS:en fungerar fortfarande men displayen är inte längre vattentät. Husse planerar dock att själv slipa till en plexiglasskiva att ersätta den gamla displayen med. Saker som vi fått söndertuggade än så länge är en MP3 spelare med hårddisk, en gammal mobiltelefon, en ballerina sko, en GPS och så har vi ju mobilen som Husse badade med för Flizas dåliga uppförandes skull.

Imorgon får vi mycket gäster på besök så i värsta fall äter hon väl upp en av dem. Kanske kan vi skratta åt alla trasiga prylar om ett tag men just nu känns det mest surt, Husse hade inte riktigt hunnit hämta sig från förra missödet heller. Hon har i alla fall uppfört sig bra utomhus och lärt Husse ytterligare en läxa i hur man skall förvara sina känsliga tekniska prylar. Tur att det inte var Kickis GPS hon satte tänderna i, men den låg i och för sig i säkert förvar hela tiden. Måste nog bli mer rädd om våra egna saker helt enkelt eller försegla Flizas mun med silvertejp (Don't open before Christmas).

En fluga som hamnat på golvet måste undersökas, kan vara ätbar eller kanske farlig.

Ser ni någon fluga? Inte jag heller.

Idag har flocken delat upp sig. Medan Matte bakat kakor och gjort sylt till kommande 30-års kalas åkte Husse och Fliza ut i spårskogarna. Spårandet gick ok men med lite lågt intresse för pinnarna. Mest nöjd var Husse dock över att Fliza lysstrade till kommandot fot när hon var lös. När de kom hem väntade 3 sorters kakor men sylten fick ingen smaka på för den skall ligga i tårtan. Nu väntar en vecka med hundkurs och mycket kalasande.

I gårdagen hetta tog vi oss ut till öarna. Gick upp tidigt för att hinna med den tidiga färjan och hitta en fin klippa innan det blev för fullt.

Började inte så bra. Vi var där 20 min innan avgångstid, men ALLA parkeringar var förhyrda. Fick kasta ut all packning och 2 personer vid färjelägret och så fick 2 personer köra bilarna till en parkering LÅNGT bort. Därifrån fick de två stackars männen (Husse var en av dem) springa allt vad det kunde i hettan för att hinna till färjan, en kilometer på 7 minuter. Fastän de sprang fasligt fort, Husse hade draghjälp av Fliza, kom vi inte med färjan för den han bli full.

Såg en annan färja vid sidan om så vi sprang på den och tog en tidtabell på vägen. Trodde så klart att denna tabell gällde färjan som vi tog den på. Bestämmde oss för att åka riktigt långt för att slippa allt folket. När vi åkte i ca 40 minuter börjar vi känna igen oss, “var det inte här vi gick på?” Joho då. Vi hade åkt en annan tur än vad det stod i tabellen och var nu tillbaka på ruta ett. Som tur var gick samma färjan direkt en ny tur, inte till den ön vi tänkt oss men i detta läge dög vilken ö som helst. Var bara att sitta kvar på färjan men denna gång se till att gå av på vägen.

Fliza var jätteduktig på färjan, stod på bakbenen en stund och kollade på vattnet över relingen. Väl framme fick vi se att hundar inte var välkommna på stranden så vi fick hitta oss en egen strand. Efter lite klippklättring hittade vi en fin liten strand. Fliza kunde inte vänta på att få bada, lipade när hon var på land och andra badade. Husse och M gick till den lilla stranden för att låta Fliza bada. De kastade pinnar som Fliza snällt apporterade. Plötsligt fick Fliza syn på en simmande kvinna och tänkte denna kvinna måste vara i nöd. Trotts Husses rop vänder Fliza kosan mot denna kvinna, vilket gör att husse får hoppa i vattnet med kläderna på för att hinna i fatt hundfan som nu styr rakt mot den simmande kvinnan. I Husses byxficka låg en 4 dagar gammal mobiltelefon (en smartphone), vilken inte gick så bra ihop med saltvattnet. Husse lyckdes också slå i sitt knä i en sten och riva upp såret på pekfingret på kuppen. Har aldrig sett honom så arg på Fliza någonsin. Den trevliga utflyckten kändes inte längre så trevlig. Husse var sur som en citron (tänker på Carina varje gång jag ser en citron) och sa ”ta henne” till mig. Sedan var han fullt upptagen med att plcoka isär sin mobil och försöka få ur vattnet så fort som möjligt. Ingenjör som han är lyckades han faktiskt få igång den. Dispayen är lite fuktskadad och kameran funkar inte ännu men i övrigt fungerar den väl.

När vi stod och väntade på färjan hem fick Fliza syn på en dragväska mitt bland folket. Fick tokryck och började skälla så det ekade. Folket glodde och jag fick snällt gå fram till väskan och klappa på den mest för att visa alla runt att det var en väska vår hund skällde och morrade åt och inte något annat. Ägaren till väskan hade själv två små hundar hemma så hon tyckte mest det var kul.

Kom fram en liten tjej som ville klappa Fliza. Brukar oftas säga nej men eftersom att hon frågade så snällt så fick hon klappa. Fliza skötte sig fint, slickade hennes händer och när hon försökt slicka henne i ansiktet tryckte tjejen bort henne. Denna lilla dam verkade hundvan. Berättade att hon hade en vit hund hemma. Sa att hon hade med den och sprang och skulle visade den. Det var kanske inte riktigt som jag trott. Den vita hunden som hon hade hemma var gjort utav polyester, men mycket söt och mjuk. Just då önskade nog Husse att vi också skulle haft en sådan hund, men eftersom att Fliza skötte sig så bra på färjan hem (sov) byter vi nog inte bort henne just idag.