Igår morse när Matte och Fliza var ute på morgonpromenad stannade plötsligt Fliza. Matte trodde att Fliza tittade på en byggnadsställning där lite plast blåste i vinden. Det Fliza såg var en skata, så plötsligt for hon ut i hopplet i hopp om att fånga dagens frukost på egen hand. Mattes arm sitter fortfarande kvar men är ganska öm.

När vi sedan var ute på kvällspromenad blåst det väldigt mycket. Matte ser något fara över parkeringsfältet, är det en gren eller något skräp som flyger i vinden? Nej det var en stor fet råtta som sprang mellan bilarna. Som tur var såg Matte den först så Fliza fick aldrig chansen att hinna ikapp den, även om hon gärna velat.

Fick mer eller mindre dra henne hem medan hon försökte se svart denna varelse hon sett springa förbi tog vägen. Är tyvärr inte först råttan vi ser i grannskapet. Folk slänger matrester utomhus som de tror att fåglarna ska äta. Fliza äter en del och resten som inte hon hinner äta under promenaderna tar råttorna.

Idag när Fliza och Husse var ute mötte de stadens andra fasa, den gula katten som anfaller hundar. Fliza och Matte har mött den innan men denna gång var det alltså Husses tur att skapa bekantskap med denna katt. Den gula katten förstår inte sitt eget bästa utan går med rest rygg mot Fliza. När Husse försökte gå därifrån följde den fräsande efter han och Fliza flera hundra meter. Tillslut lyckades Husse skrämma bort den genom att kasta sten på en stoptunna den stod brevid.

Konstig katt det där. Den är olika tuff olika ggr, sist gång klättarde den upp i ett träd när den såg Flizan.

När vi satt och åt häromdagen hörde vi Fliza skrika ett litet ynligt skrik.

Hon hade legat och kliat sig på soffan och inte märkt att hon hamnat utanför kanten utan skrek till när hon trillade ur soffan. Inte lätt att hålla koll på hela schäferkroppen.

  Skogen är ändå bäst!