Kortisonet har gett önskad efter och Fliza har blivit lugnare.

I lördags gick vi upp galet tidigt för att hinna åka på Mattes brors anhörighetsdag på regementet i Skövde. När vi skulle rasta Fliza under fikarasten släppte vi henne lös på parkeringen eftersom att det inte var någon där. Hon fick hälsa på Mattes bror och springa av sig lite i snöhögarna. Tillbaka till bilen fick hon gå fot. Då mötte vi en man som sa att det var trevligt att de en så väldresserad hund :)

Han bad sedan om att få hälsa så vi släppte ut henne från bilburen igen men Fliza brydde sig inte alls om mannen utan kollade in precis allt annat. Han fick snällt lomma iväg utan att ens fått en liten slick. Tur att han inte såg när Fliza hälsade på Mattes bror, han fick ett helt annat välkommande och ett renare öra på köpet.

Vi fortsatte vår resa mot Mattes syster där det vankades 6-års kalas. Där fanns det både unga och gamla som Fliza lätt kan putta omkull med henne milt sagt bordusa sätt. Denna gången skötte hon sig dock helt exemplariskt och hoppade inte på någon. Hon for inte heller runt som hon brukar göra utan lunkade istället lugnt runt och kollade läget. En av gästera sa faktiskt att hon var en "så lugn hund", första gången det händer! Mattes morfar tyckte att hon såg ”smal och hungrig ut” (som vanligt) och matade henne med både hamburgerbröd och Ahlgrensbilar direkt från bordet. Sedan hade han en följeslagare resten av kvällen. Ganska praktiskt för man visste ju var hon var men mindre bra att lära sig tigga vid bordet och för hennes eventuella allergi. Som tur är så ses de inte så ofta.

Igår åkte vi ut till skogen och gick en promenad. Där såg vi 4 älgar följda av en jakthund, älgjakt så här års? Fliza var intresserad av älgarnas spår men mest intresserad av sin röda dummie.

Idag bli Fliza 1,5 år. Detta har vi firat med att besöka veterinären. Fliza skulle gjort allergitest nästa vecka och har varit kortisonfri i drygt 5 veckor. Nu börjar hennes klåda dock bli hysterisk, hon kliar upp sig natt som dag. Vi lyckades därför flytta fram allergitestet till idag. När testet var gjort säger veterinären att det nog är bäst att vänta med kortisonet tills vi får svar från allergitestet, kan hända att de behöver mer blod för ytterligare tester. Som tur var ändrade hon sig när hon såg Flizas undersida. Blir kortison igen från och med idag och i värsta fall kan det behövas antibiotika och kortisonet inte ger snabb effekt. Trist sätt att fira årsdagen men så kan det vara, förhoppningsvis minskar klådan snart.

När vi ändå var hos veterinären passad vi på att be om bilderna från Flizas röntgen. 

Så här såg det alltså ut:

Höftröntgen

   Ena armbågen...

   Och den andra. Det blev väldigt bra resultat:)

Vaknade till strålande sol. Efter som att vår skabbräv till hund kliat sig hela natten var det nästa tumult över vem som först skulle få lämna lägenheten. Skabbräven trodde ju att hon skulle bli lämnad kvar hemma och vi andra levde på hoppet att klådan skulle lindras av att komma ut.

Matsäcken var packad och vi tog vägen om Mattes kompis F som lovat att fixa fika (kladdkaka, mums!). Sedan bar det av mot de mörka skogarna.

I skogen var det verkligen mörkt men vi tog oss ut på isen där solen glänste mot snön. Fliza sprang som en galning hela promenaden men hade ändå svårt att ta det lugnt när vi stannade för fikapause. När hon är inne i klådperioder blir hon väldigt stressad. Hur som helst var det mycket trevligt att komma ut i solen och vi kom hem med en lite tröttare hund i alla fall.

Väl hemma fick Flizan öva på att ligga still medan människorna satte upp en ny lampa, som vi väntat på i ett år. Sedan diskade, tvättade och städade vi hela lägenheten. Nu skall resten av kvällen spenderas i soffan med chips och dipp.

F och Matte på isen.

Fliza och Matte.    

Äntligen fika och Fliza ligger ner för en sekund eller två.

Helgen började väldigt tråkigt med att grannes hund flög på Fliza i entrén. Fliza gick snällt brevid Husse och den andra hunden var lös. Den kom in genom ytterdörren och gick rakt fram mot Fliza och högg henne i ena låret. Hon skrek, visade sig underlägen men hunden släppte ej utan tog istället ett nytt tag. Som tur är släppte den när dess Husse nådde fram.

Fliza verkade inte fått några bestående men i alla fall inte fysiskt, men vi ringde polisen och de rekommenderade oss att anmäla händelsen. Hunden har försökt attackera Fliza 2 ggr tidigare men då har den varit kopplat och inte nått fram. Pratade med Hussen och han bad om ursäkt och sa att det inte skulle hända igen. Vi håller tummarna att det stämmer, men känns inte jättekul att behöva vara rädd när man går utanför dörren. Det viktigaste är i alla fall att Fliza inte verkar ha tagit skada av händelsen.

Denna soliga lördag har vi spenderat med Flizas bror Harry (Ferrari) och hans matte Karin. Vi har börjat kolla lite på hus och ville kolla in området där de bor. Sedan var det ju inte helt fel att gå en 2 timmars skogspromenad, fika och klappa hundvänlig katt.

Kennel Kaymixs F-kull är ju som de är så det är alltid skönt att träffa kullsyskonen och deras ägare. De förstår hur mycket energi det finns i dessa hundar. Fliza och Harry som inte fått leka med varandra sedan valplådan hade fullt upp med att fastställa rangordningen. Båda var kaxigare än vi trott men får väl säga att Harry var ett pinhål över Fliza, men jämt var det.

Det är intressant att studera hundar som kan det sociala samspelet, dagens alla "slagsmål" såg säkert mer otäckta ut jämfört med igår. Då gick den andra hunden helt tyst fram till Fliza och bet henne i benet. Den inledde inte ens en hälsningsritual utan gick direkt till att bita. Fliza visade alla signaler på underkastelse, svansen mellan benen, lipade men det gjorde ingen skillnad.

Fliza och Harry är väldigt lika, både i sätt och utseende. Ibland kan de vara för lika. Under vår promenad mötte vi tre andra lösa hundar. Vi kallade in våra hundar men Fliza springer till Karin istället för oss medan Harry står kvar längst fram och håller koll på läget. Flizas Husse tror att det är Fliza som står kvar och kallar arg in henne igen. Total förvirring! Tillslut får vi alla fall rätt hund i rätt koppel. Undrar vad de vi mötte måste tänkt.

Väl tillbaka från promenaden blev det fika. Fliza fick snällt sitta i hallen, vilket hon förvånande nog gjorde utan minsta protest. När vi fikat klart fick hon träffa sin livs första hundvana katt. Hon gick fram till den, slickade den tills den satte klon i nosen på henne. Efter det backade hon i från den så fort den lyfta tassen. Matte var lyrisk då detta innebär att flocken på sikt kan utökas med en hundvan katt.

Sist men inte minst, Vi vill inte ropa hej förrän vi är helt säkra men mycket tyder på att det är löp på gång. Bättre sent än aldrig.

Fina Fliza med alla tassar i vädret.

  Fliza och Ferrari.

  Hörredu, dags att bli uppläxad syrran! (Intressant med hundars språk, hög svansföring men ena tassen i luften för att visa sig lite ofarlig, dessutom visar Ferrari tungan. Fliza har låg svansföring för att inte vara för utmanande).

  Början på T-position(Observera det stela kroppspråket), snart blir det lite action! 

  Ner med dig syrran, här bestämmer jag! (Tassen över ryggen är en dominant handling).

  Nähe du brosan så lätt ger jag mig inte!

  Vänner igen.