Helgen började väldigt tråkigt med att grannes hund flög på Fliza i entrén. Fliza gick snällt brevid Husse och den andra hunden var lös. Den kom in genom ytterdörren och gick rakt fram mot Fliza och högg henne i ena låret. Hon skrek, visade sig underlägen men hunden släppte ej utan tog istället ett nytt tag. Som tur är släppte den när dess Husse nådde fram.

Fliza verkade inte fått några bestående men i alla fall inte fysiskt, men vi ringde polisen och de rekommenderade oss att anmäla händelsen. Hunden har försökt attackera Fliza 2 ggr tidigare men då har den varit kopplat och inte nått fram. Pratade med Hussen och han bad om ursäkt och sa att det inte skulle hända igen. Vi håller tummarna att det stämmer, men känns inte jättekul att behöva vara rädd när man går utanför dörren. Det viktigaste är i alla fall att Fliza inte verkar ha tagit skada av händelsen.

Denna soliga lördag har vi spenderat med Flizas bror Harry (Ferrari) och hans matte Karin. Vi har börjat kolla lite på hus och ville kolla in området där de bor. Sedan var det ju inte helt fel att gå en 2 timmars skogspromenad, fika och klappa hundvänlig katt.

Kennel Kaymixs F-kull är ju som de är så det är alltid skönt att träffa kullsyskonen och deras ägare. De förstår hur mycket energi det finns i dessa hundar. Fliza och Harry som inte fått leka med varandra sedan valplådan hade fullt upp med att fastställa rangordningen. Båda var kaxigare än vi trott men får väl säga att Harry var ett pinhål över Fliza, men jämt var det.

Det är intressant att studera hundar som kan det sociala samspelet, dagens alla "slagsmål" såg säkert mer otäckta ut jämfört med igår. Då gick den andra hunden helt tyst fram till Fliza och bet henne i benet. Den inledde inte ens en hälsningsritual utan gick direkt till att bita. Fliza visade alla signaler på underkastelse, svansen mellan benen, lipade men det gjorde ingen skillnad.

Fliza och Harry är väldigt lika, både i sätt och utseende. Ibland kan de vara för lika. Under vår promenad mötte vi tre andra lösa hundar. Vi kallade in våra hundar men Fliza springer till Karin istället för oss medan Harry står kvar längst fram och håller koll på läget. Flizas Husse tror att det är Fliza som står kvar och kallar arg in henne igen. Total förvirring! Tillslut får vi alla fall rätt hund i rätt koppel. Undrar vad de vi mötte måste tänkt.

Väl tillbaka från promenaden blev det fika. Fliza fick snällt sitta i hallen, vilket hon förvånande nog gjorde utan minsta protest. När vi fikat klart fick hon träffa sin livs första hundvana katt. Hon gick fram till den, slickade den tills den satte klon i nosen på henne. Efter det backade hon i från den så fort den lyfta tassen. Matte var lyrisk då detta innebär att flocken på sikt kan utökas med en hundvan katt.

Sist men inte minst, Vi vill inte ropa hej förrän vi är helt säkra men mycket tyder på att det är löp på gång. Bättre sent än aldrig.

Fina Fliza med alla tassar i vädret.

  Fliza och Ferrari.

  Hörredu, dags att bli uppläxad syrran! (Intressant med hundars språk, hög svansföring men ena tassen i luften för att visa sig lite ofarlig, dessutom visar Ferrari tungan. Fliza har låg svansföring för att inte vara för utmanande).

  Början på T-position(Observera det stela kroppspråket), snart blir det lite action! 

  Ner med dig syrran, här bestämmer jag! (Tassen över ryggen är en dominant handling).

  Nähe du brosan så lätt ger jag mig inte!

  Vänner igen.