Den 10 oktober blev en 10 veckors goldenretrivervalp ihjälsparkad av en vuxen man efter att valpen sprungit fram till mannen och hans barn. Ägaren hade tappat kopplet och olyckligtvis spang valpen fram emot de mötande personerna. Valpen dog under natten på grund utav spräckt lever.

Mannen påstår att hunden attackerade honom och barnet. Vet inte riktigt hur en liten kontaktsökande valp kan tolkas som en attackerande hund men är man tillräckligt hundrädd så kanske.... Känns ibland som att folk drabbats av hysteri vad gäller rädslor.

Hursomhelst blev det ett väldigt sorgligt slut för lilla valpen, som nu dog av inre blödningar på grund utav den spräckta levern.

Händelsen är polisanmäld och mannen är misstänkt för djurplågeri alternativt skadegörelse.

De som vill läsa mer kan kolla på:

http://www.nt.se/nyheter/Default.aspx?articleid=6348178

I söndags åkte vi upp till brukshundsklubben för att köra uppletarruta. Har inte kört uppletarrutan sedan i juli så vi såg fram emot att se hur det skulle gå. Med oss hade vi två ekipage från vår kurs. Vi gick ut i skogen. Band hundarna i var sitt träd. Gick upp rutan och lade ut föremålen. Vi blev först ut så Husse gick och hämtade Fliza. När han står och sätter på Fliza tjänstetecknet kommer en av de andra hundarna farandes. Rottisen hade ryckt sönder sitt halsband. Hunden tar ett varv runt oss och går sedan till attack på Fliza. Hon försöker bita Fliza i halsen men Husse befinner sig mitt emellan och försöker mota bort hunden med sin arm. Matte står bevid och skriker till husse att flytta sig från skottlinjen samtidigt som hon försöker sparka bort hunden. Hunden avviker, gör en lov och kommer tillbaka.

Denna gång hugger hon åter igen efter Fliza och får istället Husses arm i sin mun. Nu lyckas ägaren få tag på sin hund och kan hålla bort den.

Fliza undkommer utan en skråma men lite fattigare på päls. Husses nya regnjacka är ett minne blott men har skyddat honom bra från bettet, så det har inte gått igenom skinnet. Bör tilläggas att Husse senast på vägen upp till klubben återigen prisat denna nyköpa regnjacka. Var vid Matte sagt ” men för gudskull, vilket tjat om denna jacka”. Men det var en billig förlust med tanke på vad som kunde ha hänt.

Den bitande hunden fick snällt gå tillbaka till bilen medan kvarvarande hundar fick köra uppletarruta. Fliza hade blivit mycket bättre sedan sist gång. Lämnar fortfarande gärna av leksaken en bit innan så just avlämnandet får vi öva lite mer på men resten gick som smort. Efter två uppletanden och en hundattack var hon mör och fin när vi gick hem så hon gick fint hela vägen utan koppel.

Efteråt blev det fika på klubben där vi pratade lite om det som hände. Ägaren sliter och kämpar verkligen med sin hund och det är ju så otacksamt när något sånt här händer.

Eftersom vi tvåbenta i flocken var lite oroliga att Fliza skulle ha lite dåliga minnesbilder från attacken ville vi att hon skulle träffa en snäll rottis. Vi bestämde därför träff med magister D på klubben. Där fick hans hund och Fliza springa lösa medans vi gick en runda ihop. Fliza var sig själv igen och verkade inte en dugg rädd för den hunden. Fick i alla fall oss tvåbenta i flocken att känna oss lite lugnare.

Igår var det dags för kurs igen. Fliza kan egentligen alla momenten men är för ofokuserad på plan. Först i slutet av kursen var hon så trött att hon inte orkade bry sig om allt runt omkring. Hon la sig till och med ner frivilligt när vi stod och pratade!

Husse känner sig lite krasslig idag och tog därför Fliza till skogen där hon kunde springa medan husse tog det lugnt. Nedan följer några bilder från deras utflykt.

Nu har vi haft Fliza i ett år och kan summera vad det lilla livet kostat oss än så länge:

Till att börja med kostade hon 10 000 i inköp, vilket ju är ett vanligt pris för en renrasig hund. Det första vi gjorde var att skaffa försäkring. Eftersom att Husses förra hund varit så sjuk valde vi den dyraste försäkringen för säkerhets skull, den gick på 2400 kr för ett år. Fliza har ju varit mycket sjuk under sin valptid och även om vi har försäkring tillkommer klinikavgift och 10% självrisk varje gång man är hos vetrinären. Detta gör att varje besök kostat ca 300 kr. Vi måste också betala självrisken varje period (90 dagar) på 1100 kr. Vi har varit hos vetrinären säkert 6 ggr pga uvi (2 ggr var återbesök), för allergi ca 4 ggr, uppäten plastslev 1 gång, öroninflammation 1 gång. Summan av kalaset blir ca 5 800 kr. Sedan har hon ju vaccinerats 2 ggr till en summa av ca 500 kr.

En schäfervalp behöver ju mycket mat. Vi har bytt foder flera gånger på grund av allergi men i snitt har det kostat ca 700 kr/per månad. Detta blir ju 8400 kr för det första året. Matskål behövs ju så klart. Vi tyckte att keramikskålarna i djuraffärerna var galet dyra och köpte de i stället i en secondhand affär för 50 kr. Ett tips för blivande hundägare.

Fliza fick sin första bilbur gratis då den redan fanns men vi har nu köpt en ny för 2000 kr så vi slipper ha henne i baksättet och istället kan ha henne i bagagen. Blir mindre smutts inne i bilen och lättare att hålla det svalt för henne i bilen på sommaren. Fliza har även fått en bur att vara i innomhus. Den är gigantisk och kostade 900 när vi köpte den begagnad.

Lilla vovven skall ju inte behöva sova på golvet så hon har fått en biabädd, en ikea-bädd och en kaikoo-bädd. Summan: 700+150+900= 1750. Ikea-bädden åt Fliza hål på så den blev kortlivad. Bia-bädden ligger i sovrummet och kaikoo-bädden i buren.

Fliza har haft 3 läderkoppel. Ett var valpkoppel, ett som gick av på mitten och det tredje har hon nu. Dessa har kostat ca 250 kr /styck. Hon har även haft flera halsband och en grimma, dessa kostade totalt 600 kr. Borstar och klotång hade vi redan sedan tidigare hund.

En liten valp kan inte klara sig utan leksaker eller så klarar sig inte lägenheten om inte valpen får något anat än möbler att bita i. Många gånger räcker det med en tom toarulle eller pet-flaska men ibland vill man köpa något mer hållbart. Vi räknar med att alla småsaker uppgått till 1000 kr sammanlagt. Lite godis för inlärning är, några detalsticks för godare andedräkt och några tuggben för en lugnare hund är ett måste. På hela året har detta säkert kostat 2500 kr. Även en del bajspåsar har gått åt, vi räknar med en kostnad på 400 kr.

Har man en schäfer så är man ju illa tvungen att träna med den. Då behövs lite redskap typ löplina, sele och apportbock. Vi räknar med en kostnad av 1000 kronor. Sedan får vi väll göra som de gör i tv-programmet lyxfällan och lägga

till en post för övrigt. Där får exempelvis ryggsäcken vi köpte till Fliza på Ullared ingå. Räknar med 1000 kronor här med.

Höll på att glömma att galningen ju ätit upp en Mp3 spelare, en mobil, en sko samt knäckt skärmen till en GPS. Vi värderar dessa till en kostnad av 2500 och då är vi snälla. Vi har även gått på flera hundkurser både praktiska och teoretiska. Husse och Fliza har även varit på ett hundläger. Detta medför en kostnad av 4200.

Summa summarum: 44 000 SEK.

För dessa 44 tusen kunde vi fått en fin semester på varmare ort. Är nästan jobbigt att skiva ut summan.

Sbk räknar med en kostnad på 21 000 första året och 11 000 den andra året (http://www.sbk.nu/templates/Page____8602.aspx). Vi hoppas på en summa närmare det nästa år. Vi kommer ju inte att behöva betala inköpspriset för henne varje år och inte heller behöver köpa alla hundsaker om igen. Hoppas även att Fliza i fortsättningen håller sig friskare och nöjer sig med att tugga på sina tuggben. Annars kan vi ju alltid göra som många andra och lägga ut henne på blocket och skriva ” bra pris vid snabb affär” som om hon vore en gammal soffa.

I kväll är Fliza på pyamasparty på annan adress så Husse och Matte får äntligen lite hundfri tid. Imorgon är hon tillbaka hemma säkerligen full med energi som vanligt.

Kvällsmys värt 44 000?

Är helt otroligt men idag var det ett år sedan vi hämtade Fliza. Ett år sedan hon kräktes tre gånger på hemvägen och nästan slet sig när en sopbil åkte förbi. Fliza firade dagen men att möta en besökare mun mot mun vilket antagligen kommer resultera i en fin fläskläpp imorgon. Vi förstår folk som försöker sälja sina ettåriga hundar på blocket och hotar Fliza med detta öde när hon inte uppför sig. Tyvärr verkar det inte ge något bra resultat. Hon har väl fattat att det bara är tomma ord.

Nej det kändes verkligen overkligt att hämta Fliza för ett år sen, vi lämnade uppfödaren med en liten galen men väldigt söt valp. Att gå i koppel hade hon aldrig gjort innan, hon undrade säkert vem vi var och vilken omställning att komma från trygga valplådan och plötsligt befinna sig ute i stora världen.

Om ytterligare ett år hoppas vi på en lugn och fin hund, gärna med avklarad Lkl 1 och apellklass med spår.

I helgen har Flocken varit delad. Fliza och Husse har varit på en ö hela helgen och Fliza har fått springa lös. Det fanns det mycket att göra för en galen schäfer. Bada i iskallt vatten och rivas med tassarna, sno vedträn från bastun, spana på sjöfågel eller bara springa snabbt runt och runt i cirkel.

Husse trodde att Fliza, numera kallad binjuren, skulle bli trött någon gång men först efter ett dygn la sig Fliza ner, förutom 5 timmar på natten då hon mer eller mindre blev tvingad att sova.

Herr Morot har legat längst upp på bokhyllan ett tag men ibland får han komma ner. Efter lite väl mycket lek låter han inte längre men vi har kommit på ett nytt användingsområde. När vi får besök ger vi Fliza herr Morot i munnen och då är det som att hon inte längre kan hoppa. Är väl någon kortslutning mellan mun och framben, strålande tycker vi.

Matte har fått jobb en bit bort så nu blir det mer tid själv för Fliza och väldigt lite tid för Fliza och Matte ihop. Matte som tidigare gått de flesta promenaderna åker nu när det är mörk och kommer hem när det är mörk så det blir bara lilla kvällsrastingen vi gör ihop. Jobbet varar bara året ut så förhoppningsvis blir det kortare resväg till nästa jobb.

Tack och bock.

Så var det äntligen dags för Husse och Matte att få träffa vargarna. Vi var inte de enda som var intresserade av detta utan väntetiden var lång. I lördags kl. 10.15 var det äntligen vår tur. Tillsammans med en av vargskötarna och 13 andra tvåbenta började vi vår promenad in till varghägnet innehållande sex ”tama” vargar. Vi blev informarade att lösa föremål likt mössor och vantar inte var någon idé att ta med in. De skulle bara bli snodda och sedan skulle vargarna ägna mössan mer uppmärksamhet än människorna. Innan grindarna öppnades var vi osäkra på om vargarna skulle vilja komma fram till oss men det första vi möttes av var två hoppande och pussande vargar. De var i storlek som en stor schäfer men nästan dubbelt så breda i kroppsbyggnaden. När de sniffat igenom besökarna var vi inte längre så intressanta, då återgick de till att gnaga på gamla ben.

En tik hade nyligen plötsligt blivit förpassad till flockens utkant. Problemet var inte att ledartiken var hård mot henne utan att två hanar gick ledartikens ärenden och hade börjat ge sig på tiken mer och mer. Nu var de tvåbenta osäkra på hur de skulle lösa situationen eller om den kunde lösa sig själv.

Varskötaren trodde först inte att lägsta tiken skulle få hälsa på oss besökare men efter en stund vågade hon sig fram. Då var hon hårt bevakad av de andra vargarna och efter en stund sprang ledartiken fram och visade tydligt att nu var det färdighälsat för hennes del. Lägsta tiken visade alla tecken på underlägsenhet och fick snällt lomma iväg.

Timmen gick fruktansvärt fort, men kan inte säga annat än att vi fick närkontakt med varg. När vi skulle gå blev vi plötsligt intressanta igen och blev eskorterade av vargflocken till grindarna.

Fina Fliza fick sitta i bilen och vänta så länge. Sedan for vi till Kolmårdsskogarna och la ett spår. Gick en promenad och lät spåret ligga. Fliza spårade upp ett råddjur eller en hare men lät den vara när den sprang iväg och vi kallade in henne. Efter ca 40 min var det dags att ta spåret (det vi lagt och inte harspåret). Det gick mycket bra. Fliza tog alla pinnarna och klarade alla zickzackningar mellan granarna.

I helgen har vi sovit hos husses kompis J. Han älskar verkligen Fliza och ger henne så mycket uppmärksamhet att hon inte riktigt vet hur hon skall reagera. Många är lite rädda för Fliza och tycker att hon är lite väl på, men det gäller inte J. Känns som hon funnit sin männskliga själsfrände.

Väl hemma på soffan sover Fliza som en stock. Borta bra men hemma bäst.

         Lite fjäsk för en ranghög 

Vissa vargar ville gärna smyga fram bakifrån.

Tar det lugnt och tuggar på ett ben. Vi fick komma ganska nära utan att dom brydde sig.

Guiden Tina berättar om vargarna som är matade med nappflaska.    

     Den lite utstötta tiken fick inte hälsa mer...

...utan fick sätta sig en bit ifrån.

Vargpussar får man inte ofta.

Eskort till grinden av nästan alla vargar.

Spårupptag.

Spår i Kolmården, kolla längden på linan Kicki:)

Fliza behöver nya förebilder. I förrgår snodde hon en hel skiva kallröktlax som låg på diskbänken. Synd att hon var tvungen att ta något så dyrt. Hade ju varit bättre om hon tagit ett äpple eller nått. Nu fick Matte också gå till affären en gång extra för laxen skulle varit till kvällsmaten. Ångrar att vi inte köpte en mindre hund som inte når upp till alla bänkar. Nu när hon kommit in på denna kriminella bana är vi mer eller mindra tvungna att ha alla bänkar tomma för att inte bli bestulna. Illa.

I onsdags var vi på hundkurs igen. Fliza kallades sjövild av instruktören. Hon skötte sig helt okey förutom att hon gick på högsta växel hela tiden, men vad skall vi säga. Hon är ju född med bara en växel och det är 5:an. Vi blev också upplysta om att Fliza ofta fuskar vid sitt och har rumpan minst en decimeter över mark. Detta är mycket svårt att se när hon sitter brevid men om man ser sittandet på håll är det väldigt lätt att se. Så det skall vi öva på mer.

Försökte öva snabba lägganden på lunchen igår. Detta resulterade i mycket snabba lägganden för framdelen men bakdelen glömdes bort så halva hunden låg bra och resten låg inte alls. Efter ganska många försök fick vi till ett perfekt och snabbt läggande. Den nyvunna kunskapen var dock som bortblåst bara några minuter senare.

Vi har även fått en ny granne, troligen en Staffordshire bullterrier. Den verkar tyvärr lite sugen på att ta sig en smakbit av Fliza så nu gäller det att hon inte är för söt så att hon blir uppäten.

I helgen skall vi till Kålmården och träffa vargarna. Fliza hade säkerligen velat följa med men där hade hon garanterat ätits upp.

Det gäller att vara lagom söt. Är man för söt så bli man uppäten och är man för sur så blir man utspottad.

Vår lördag började med att vi hörde kräkljud på sovrummsgolvet. Fliza hade väl ätit något dåligt så det vara bara för hela flocken att skynda sig upp och få bort kräket innan hunden åt upp det igen. En fick ta hund och en fick ta kräket(inte hunden denna gång). Detta gjorde att vi kom upp ganska tidigt så det hans med att baka muffins innan hundkursen kl 11.Alltid bra att smöra för fröken.

Fliza körde på högsta växeln hela morgonen tills vi satte oss i bilen för att åka till kursen, då somnade hon. Fliza skötte sig okey på kursen, lite väl intresserad av de andra hundarna och vad de gjorde bara. Lyckades på andra försöket apportera en kastad apport med hyvsad ingång på vänstersida, inte ingången bakom föraren som vi brukar köra. Har haft mycket meck med att få till denna ingång så det var kul att den satt nu på kursen.

Träningen tog musten ur hunden och hon har sovit det mesta av den resterande dagen, skönt efter dagens intensiva start.

I övrigt har vi i veckan hunnit vara på klubben och tränat med några kursare. Gick okey förutom att Fliza lyckades rycka sönder sitt läderkoppel när en kille kastade frezzby till sin hund. Så det vara bara att köpanytt koppel.

Vi har även hunnit baka kanelbullar, lite tidigt då kanelbullensdag är först i veckan. Fliza trillade tillbaka i sin kriminella bana och lyckades sno en bulle när de låg och jäste på köksbänken. Hon kom tillbaka för att göra samma dåd igen men då var Matte allert och den bullen var bara och vände i hundhalsen. Efter detta gjorde hon inget nytt försök men nästa gång det är bullbak kommer det hållas ett extra öga på vovven kan jag säga.

Träningen börjades med att bygga hinder

  Lite fotgående

  Carina ville gärna vara med på bild, så självklart fick hon det:)