Så var det äntligen dags för Husse och Matte att få träffa vargarna. Vi var inte de enda som var intresserade av detta utan väntetiden var lång. I lördags kl. 10.15 var det äntligen vår tur. Tillsammans med en av vargskötarna och 13 andra tvåbenta började vi vår promenad in till varghägnet innehållande sex ”tama” vargar. Vi blev informarade att lösa föremål likt mössor och vantar inte var någon idé att ta med in. De skulle bara bli snodda och sedan skulle vargarna ägna mössan mer uppmärksamhet än människorna. Innan grindarna öppnades var vi osäkra på om vargarna skulle vilja komma fram till oss men det första vi möttes av var två hoppande och pussande vargar. De var i storlek som en stor schäfer men nästan dubbelt så breda i kroppsbyggnaden. När de sniffat igenom besökarna var vi inte längre så intressanta, då återgick de till att gnaga på gamla ben.

En tik hade nyligen plötsligt blivit förpassad till flockens utkant. Problemet var inte att ledartiken var hård mot henne utan att två hanar gick ledartikens ärenden och hade börjat ge sig på tiken mer och mer. Nu var de tvåbenta osäkra på hur de skulle lösa situationen eller om den kunde lösa sig själv.

Varskötaren trodde först inte att lägsta tiken skulle få hälsa på oss besökare men efter en stund vågade hon sig fram. Då var hon hårt bevakad av de andra vargarna och efter en stund sprang ledartiken fram och visade tydligt att nu var det färdighälsat för hennes del. Lägsta tiken visade alla tecken på underlägsenhet och fick snällt lomma iväg.

Timmen gick fruktansvärt fort, men kan inte säga annat än att vi fick närkontakt med varg. När vi skulle gå blev vi plötsligt intressanta igen och blev eskorterade av vargflocken till grindarna.

Fina Fliza fick sitta i bilen och vänta så länge. Sedan for vi till Kolmårdsskogarna och la ett spår. Gick en promenad och lät spåret ligga. Fliza spårade upp ett råddjur eller en hare men lät den vara när den sprang iväg och vi kallade in henne. Efter ca 40 min var det dags att ta spåret (det vi lagt och inte harspåret). Det gick mycket bra. Fliza tog alla pinnarna och klarade alla zickzackningar mellan granarna.

I helgen har vi sovit hos husses kompis J. Han älskar verkligen Fliza och ger henne så mycket uppmärksamhet att hon inte riktigt vet hur hon skall reagera. Många är lite rädda för Fliza och tycker att hon är lite väl på, men det gäller inte J. Känns som hon funnit sin männskliga själsfrände.

Väl hemma på soffan sover Fliza som en stock. Borta bra men hemma bäst.

         Lite fjäsk för en ranghög 

Vissa vargar ville gärna smyga fram bakifrån.

Tar det lugnt och tuggar på ett ben. Vi fick komma ganska nära utan att dom brydde sig.

Guiden Tina berättar om vargarna som är matade med nappflaska.    

     Den lite utstötta tiken fick inte hälsa mer...

...utan fick sätta sig en bit ifrån.

Vargpussar får man inte ofta.

Eskort till grinden av nästan alla vargar.

Spårupptag.

Spår i Kolmården, kolla längden på linan Kicki:)