Under veckan som gått har det hänt en del saker. Vi har varit hos veterinären och fått en spruta. Det gick jättebra hon brydde sig inte det minsta när hon fick sprutan. Vi lekte lite innan och efter i rummet. Något som var jättespännande att skälla på var en Rhodesian Ridgeback. När Fliza skällde till blev han nyfiken och satte sig upp. Fliza såg hur stor han var och sprang till Matte.

Idag har vi varit på brukshundsklubben och tittat på när det tränades. Fliza som var under 6 månader fick följa med in i klubbstugan. Där var det mycket att göra hälsa på alla männsikor som blev jätteglada av att se en så social och pigg valp.

Nu tar vi igen oss och värmer oss i lägenheten. Fliza bryr sig inte det minsta om regn och rusk, tror faktiskt inte jag har sett henne frysa någon gång. Husse fick ta på sig en extra tröja och ta ett glas whiskey för att värma sig.

Detta har varit en händelserik vecka för Fliza.

I helgen tog vi en tur till Sisjön. Vi hade tänkt åka ut i skogen så Fliza kunde få springa lös men vi hamnade i Sisjöns naturreservat där hundar måste vara kopplade. Så Fliza fick snällt nöja sig med att gå i löplina. Hon har ju inte träffat så jättemycket folk så hon skällde ut första motionären hon såg som var ute och sprang, men sedan gick det bra. Springande folk tycker vi inte om, vad flyr de från egentligen?

Sedan kom vi ner till sjön. Man kunde inte tro att det var första gången hon såg en sjö för hon var direkt framme och kände på vattnet, tyckte det var jättekul. Självklart trillade hon i när hos busade runt men lika glad var hon ändå. Skakade av sig och var sedan på g igen. Kom mycket bra på inkallning trots alla distraherande varelser i motionsspåret. Det var skjutövning på andra sidan sjön så nu vet vi att vår vovve inte är skotträdd.

Hon lär sig fort, kan redan sitt och ligg. Nu jobbar vi på apport, loss och stanna. Det ena örat står upp hela tiden nu men det andra faller ner under dagen, hoppas det reser sig upp tills Husse kommer hem. Är lite lugnare med bitandet nu men när hon är på bithumör biter hon så hårt. Erbjuder en uppsjö av bittillåtna saker för att rädda våra kroppsdelar och väntar på att bitlusten skall avta, hoppas det sker medan vi har några hela strumpor kvar.

På söndagen åkte Husse till London med jobbet så då passade Matte på att åka till sina föräldrar på landet. Vi tog först bussen, sedan vagnen, tåget och slutligen bilen för att nå målet. Fliza som varit lite åksjuk tidigare skötte detta galant! Somnade så fort vi kom på tåget och fick väckas när vi kom fram, detta trots vi hade en hund sovande precis bredvid oss. Imponerade, bådar gott för framtida tågåkande.

Väl framme på landet var det mycket nya saker att upptäcka. Familjens katt var mycket intressant men då han inte delade detta intresse hänvisades de till skilda rum. Passade bra för Fliza att inte vara i hela huset för det blev nästan för mycket att äta, lukta på och dra i. Grisörat som alltid brukar grävas ner mellan dynorna i tygsoffan hemma fick inte grävas ner i skinsoffan här, trotts gedigna försök och flera rymningar över avgränsande galler. Inte heller i skinfåtöljerna fick det vara. Till slut hamnade det nergrävt i en gammal trasmatta. Hästarna runt husknuten är också himla kul, de kan man skälla på och studsa runt kring i hopp om att de skall börja leka.  

Mattes mamma hade köpt en fin vattenskål i keramik som Fliza inte skulle kunna flytta på, trodde vi ja. Den släpade hon hängande efter sig genom köket så att hela golvet blev plaskblött. Fyller man den mer så att hon inte orkar flytta på den badar hon tassarna i den och bli sedan förvånad över att det är så halt om tassarna. Hon hittade även en massa gamla nallar som hon försöker ta död på. Favoriten är en mjukishund. Den kan hon busa med hur länge som helst och sedan somnar hon i hans famn. Hon tycker fortfarande mycket om att somna med huvudet uppe på saker, som t.ex fötter.

Priset tog hon nog ändå igår när hon kissade inne på golvet och sedan skällde jättehögt mot pölen hon lämnat efter sig. ”stick iväg du dumma pöl”. Hon skäller annars sällan så vi hoppade verkligen högt! Hon lär sig mycket fort.

Förhoppningsvis skall Fliza få hälsa på en gammal Golden Retriever i veckan. Eftersom att hon inte fått sin andra vaccination, har hon inte fått hälsa på andra hundar ännu så detta blir i den först hon får bekanta sig med.

Nu väntar vi båda på att Husse skall komma hem, skall bli spännande att se hur Fliza reagerar efter att inte ha sett honom på så många dagar.

                                             Vi som skulle ha en spårhund, detta ser mer ut som en skyddshund.

En skorpa kan jag väll få, bara en? snälla!

Jag fick en!

Spanar ut på snöflingorna.

Den oflyttbara vattenskålen kan både flyttas och grävas i.

Då har Fliza blivit 10 veckor. Hon blir bara mer och mer busig. För att försöka få henne lite lugnare har vi börjat att träna sitt, ligg och kontakt. Sitt lärde hon sig på 5 minuter...hur ska vi klara av att ligga steget före när hon lär sig så fort?

Var även hos veterinären och provåkte bordet och fick en massa godis av personalen. Fliza tyckte det var jättekul!

Titta Carina, båda öronen står upp! Jag är stor nu!

I mattes famn.

Fliza försöker gräva i vattenskålen. Vi tänkte om vi fyller den till brädden orkar hon inte bära iväg med den...vi missade att det var fullt möjligt att morra på den samtidigt som man gräver. Resultat...vatten i hela badrummet.

Spanar efter bus utomhus...

När tuggben och leksaker är tråkiga får möblerna sig en omgång.

Ibland blir man lite trött när det är gäster på besök.

Min förra och första hund hette Amira. Tyvärr blev hon svårt sjuk då hon redan vid en ålder av två år fick diagnosen kronisk njursvikt. Tack vare en underbar vetrinär vid namn Bert-Jan fick hon och vi ett extraår som betydde mycket. Vi fick chansen att ta förväl och uppskattade varje dag vi hade tillsammans. Amira var inte en lätt förstahund. Mycket motor i kombination med viss nervositet gjorde att det krävdes mycket arbete. Bara en enkel sak som att åka bil utan att döda alla bilar som åkte förbi krävde mycket tålamod och arbete innan det blev bättre. Amira var dock en genomsnäll hund, snäll och tålmodig mot barn. Ville vara med hela tiden men tröttnade om man försökte kela med henne, då gick hon iväg en bit och lade sig på bekvämt avstånd.

Någon gång i framtiden ska jag skriva om den andra schäfern som kom in i vårt liv under en kort stund, Wille.

Vila i frid Amira!