Min förra och första hund hette Amira. Tyvärr blev hon svårt sjuk då hon redan vid en ålder av två år fick diagnosen kronisk njursvikt. Tack vare en underbar vetrinär vid namn Bert-Jan fick hon och vi ett extraår som betydde mycket. Vi fick chansen att ta förväl och uppskattade varje dag vi hade tillsammans. Amira var inte en lätt förstahund. Mycket motor i kombination med viss nervositet gjorde att det krävdes mycket arbete. Bara en enkel sak som att åka bil utan att döda alla bilar som åkte förbi krävde mycket tålamod och arbete innan det blev bättre. Amira var dock en genomsnäll hund, snäll och tålmodig mot barn. Ville vara med hela tiden men tröttnade om man försökte kela med henne, då gick hon iväg en bit och lade sig på bekvämt avstånd.

Någon gång i framtiden ska jag skriva om den andra schäfern som kom in i vårt liv under en kort stund, Wille.

Vila i frid Amira!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är det skönt att slappa inne, gärna i soffan på en kudde där man inte får vara. ...

...någonstanns i de svenska skogarna. Allt vi såg var en ekorre! ...

Bild från helgens fynd i dom mörka svampskogarna:-)

Då har vi klarat av årets sista övning. Vi tränade mycket på ljud och vindmarkeringar. Det var härligt att se att det fungerade som det skulle även om vi stundtals var kanske 10 meter ifrån kulsprutor. På något sätt klarar hundar att skilja ut ljud f...

Vi insåg att det var dags att lämna vår lägenhet och flytta till större ytor...     Numera finns det en plats där alla kan få vara sig själv. Det är bra om man exempelvis vill lukta på dom fina blommorna:)       Förhoppningsvis kommer...