Lite bilder från ängspåret i söndags. Matte fick aggera spårläggare och fotograf medan Husse fick ta själva spåret. Nu skall det inhandlas hanskar för linan bränner så illa i händerna och blir den blöt är den helt omöjlig att hålla emot. Funderar på om ridhandskar kan vara en bra idé.

Första spårpinnen är fångad (och lite tuggad på).

Husse försöker göra pinnen ännu roligare. Fliza vill helst spåra vidare direkt men pinnar i luften är ändå ganska kul.

Det syns inte riktigt på bilden men Fliza tog precis en vinkel riktigt bra.

På väg mot de sista pinnarna.

Förra veckan var Husse bortrest på kurs med jobbet. Matte passade på att bli så sjuk att Husse inte vågade lämna henne själv hemma. Han skjutsade henne till sina föräldrar, tillsammans med Fliza då så klart. Lite lantluft gör susen och nu är alla krya igen.

På landet har Fliza hunnit fylla ett år men även hunnit möta både katt, häst, fågel och rådjur. Hon har varit mycket duktig och kommit på inkallning trotts alla djur. Vi har även hunnit med två svamppromenader med 23-25 liter gula kantareller som resultat. Nu gäller det bara att äta upp förra årets kantareller illa kvickt. Under skogspromenaderna far Fliza som en pil mellan alla närvarande, måste kolla så att alla är med. Sen är hon lite trött när vi kommer hem också.

Vi han även träffa L och hennes hundar Cookie och Harley. Eftersom att Harley morrar åt Fliza får inte han vara med och leka men tikarna hade det riktigt roligt. Cookie sprang så fort de små benen bar henne men sedan blev hon så trött att hon bara la sig ner på vägen. Hon fick bäras en bit tills hon samlat nya krafter. När L köpte henne sa de att hon var ett år vilket skulle innebära att hon är typ 3 år nu. Hon börjar redan bli grå i pälsen, så gissningsvis är hon minst det dubbla.

När vi människor skulle fika fick vovvarna snällt ligga lugnt brevid. Om vi inte lyckats fånga det på bild skulle väl ingen tro att det hade hänt.

Innan vi åkte hem till stan lät vi Fliza ta ett ängsspår. Gick helt ok, trots att en granne kom förbi med barnvagn just när hon skulle ta sista spårpinnen. Spår med störning helt enkelt.

En mycket sorglig sak har hänt också. Älskade Viggo dog i fredags. Var ju väntat eftersom att han ändå var så gammal men lika sorgligt för det. Veterinären skall dock ha varit riktigt proffsig och tänt levande ljus och gjort det lite fint vid avlivningen. Gör att man tänker på Amira. Svårt att förstå att de gått 1,5 år sedan vi avlivade henne. Tiden går fort.

Så tråkigt att ligga still på golvet när männiksorna fikar men eftersom att Cookie och Harley är så bra på att ligga stilla så klarade allt Fliza det också.  

Fliza och Viggos första möte i november. Fliza var så på att Viggo inte ville vara nära henne. Fliza slickade Viggo i mungiporna HELA tiden. Viggo försökt skälla på henne men Fliza brydde sig inte alls. Så hon fick därför hållas borta från Viggo vid fotograferingen. 

Fina Amria, undrar vad hon hade tyckt om galna Flizan.

Tänk hur fort ett år kan gå. Kan inte fatta att denna stora hund var en liten liten knott för bara ett år sedan. 

Födelsedagen har firats som födelsedagar skall firas, med tårta. Dagens tårta var gjord av torrfoder, färskfoder och kaviar så Fliza behövde inte dela med sig av den till oss andra.

Passar även på att gratta alla de andra födelsedagsbarnen i F-kullen, vi ses i ju alla i september.

Tårtan.

Man måste vänta på ett varsågod även på sin födelsedag.

Kaviaren försvinner först.

Slut!     

Igår åkte vi till hundrasthagen. Kände att vi inte orkade åka till skogen men ville ändå att Fliza skulle få sträcka på benen och springa av sig. Den första hundrastgården vi åkte till var låst med två stora hänglås, vet inte om den är stängd eller om det bara var någon som hade kul.

Vi åkte därför till en annan rastgård. Där hade vi tur och mötte 2 fina schäfrar. En var 9 år och en 5 månader. Fliza har träffat den äldre herren redan innan. Han är trött men Fliza får igång honom med sina lek inviter. Detta var dock först gången Fliza träffade en hund yngre än henne och jädrar va hon passade på. Den stackars valpen fick veta hut, hon var minst lika hår som alla äldre hundar varit mot henne.

Valpens ägare imponerade stort på mig. När jag först såg han tänkte jag att han var en alla unga killar som skaffat en ”tuff”hund, men va fel jag hade. Killen hade sådant tålamod med sin valp att jag önskar jag själv hade haft hälften. Valpen fick inte gå in i rasthagen förrän den lugnat ner sig. Han passade även på att öva platsliggning brevid Fliza, något som vi gladeligen också övade.

Sedan kom det dock fler hundar till hagen och då kände vi att det blev lite för mycket hundlekhage, så åkte vi hemåt med vår mycket trötta hund. Är inte lätt att bli uppläxad och uppläxa schäfrar.

På hemvägen åkte vi förbi djuraffärn och köpte färskfoder. Hoppas att detta kan göra Fliza mindre allergisk. Som det är nu får hon kortison varannan dag men hon kliar sig en del ändå. Nu är det bara för oss att äta ur frysen så vi kan köpa storpack av fodert så det blir lite billigare. Blir mycket bär och svamp här det närmaste.

Igår fick vi för oss att Fliza skulle lära sig att hälsa fint när det kommer folk.
Vi började alltså öva, en person ute i trappuppgången och en kvar inne med hunden.

När vi plingade på dörren sprang ju Fliza dit men den som var kvar inne gav henne

kommandot ligg en bit från dörren, gick sedan och öppnade dörren, hälsade på den som kom och efter en stund fick Fliza hälsa. Gick riktigt bra, efter typ 8 ggr funkade det.

På kvällen kom Fredriks mamma på besök, skulle då göra samma sak.
Gick bra tills Fliza såg att det inte var trista Matte och Husse som varit hemma hela dagen utan Husses mamma som vi inte sett på veckor som kom. Fliza försökte springa fram, när hon inte fick det lipade hon och sedan när hon fattat att hon inte skulle kunna springa fram låg hon ner och skällde i förtvivlan (tänk tonåring som skriker ”ni förstör mitt liv” till sina föräldrar). Detta är något som vi måste öva mer på så klart men jag tyckte ändå att det gick framåt. Gör vi så i en månad borde det bli bra.

De senaste dagarna har Fliza varit jätterädd för allt och alla när vi går ut. Cyklister och trafikskyltar är livsfarliga, preseningar och folk på skateboard lika så. Är väldigt trist att vara ute och gå med en hund som liksom kryper fram med svansen mellan benen.

Häromdagen var hon jätterädd i början av promenaden men efter en stund när vi lekt lite gick det bättre. På vägen hem gick hon riktigt fint i kopplet men plötsligt sprang hon från min vänstra sida rakt ut i vägen på min högra sida. Hon hade sett något som hon blev rädd för, får bara vara glad att hon inte fick om kull mig eller att det inte kom någon bil just då.

Värst är det på kvällspromenaderna när hon går och ryggar åt saker, man ser ju inte själv om det faktiskt är något där i mörkret. Igår när vi gick ut vid midnatt skällde hon när vi kom ut, något som hon aldrig brukar göra. Plötsligt ser jag att det står en man i mörkret, vet inte riktigt om han hade där att göra för han försvann illa kvickt. Ibland är det bra med rädda schäfrar.

Hoppas bara detta går över innan MH testet annars lär det bli riktigt oväntat resultat, vår vanligtvis mycket nyfikna hund kryper fram brevid oss!

Något som är lite kul är att hon bara är rädd ute. Hon har suttit och kollat ut genom fönstret hela kvällen men vågar inte göra nått när hon väl kommer ut. 

Hemma är fortfarande tryggt!

På semestern lyckades vi för en gångs skull få med kameran ut när vi spårade. Här kommer lite bildbevis.

Semestern började med att Husse och Fliza åkte på läger i Kosta. Efter två dagar med spöregn så kunde träningen komma igång. Där kunde de öva på apport, gå fint och inkallning med mera. De han även med två spår och ett uppletande. Spåren gick jättebra men uppletandet gick så där. Får jobba lite mer på apport innan vi kör uppletande igen. Fliza letar upp föremålen men lämnar dem några meter framför fötterna. Tycker väl att vi är lata som bara står där.

Efter 5 dagars läger möttes hela flocken upp i Mattes barndomshem. Där han vi med ett ängsspår, flera svamppromenader och långa promenader. Fliza lärde sig även att plocka hallon från hallonbuskar, något som Mattes mamma tyckte var lagom kul.

Efter några dagar i Dalsland bar det av mot Mora. Där började så klart bilen låta konstigt igen, så konstigt att vi var tvungna att åka till en verkstad. De hade givetvis inte tid att fixa vår bil så tur för oss bitchar att Husse är en fena på att fixa bilar. Han bytte en rem på bilverkstadens parkering och sedan spann bilen som en katt.

Fliza han under semestern även hoppa upp på både mattes och husses respektive mormödrar. Vi anser att hela lårbenshalsar är överskattat och säger som de sa på Kolmården när en vargvalp attackerade en kvinna: ”hon är inte aggresiv, bara kontaktsökande”. Nu åker blomstersputan fram igen för att få slut på hoppandet. Den får nog också följa med ut i bilen för allt bilåkandet på semestern har gjort Fliza ännu mer exalterad när vi saktar in eller blinkar. Lite svårt att hålla för öronen samtidigt som man kör bilen.

Fliza och brorsan Frazze i spårskogarna i Kosta. Tur att det fångats på bild att de någon gång suttit lösa brevid varandra annars hade ingen trott att det skulle vara möjligt.

Husse fixar bilen. Matte var också till hjälp, jag fick spänna den nya remmen medans Husse satte den på plats.

Fliza och Husse vid ett dagbrott i Orsa, så mycket mygg. 

  Frukost vid stugan i Mora. Fliza skötte sig mycket bra, förutom när tyskarna i stugan brevid fick för sig att spela fotboll. Då var det nära att hon stack med trappans räcke.