Det har varit en fantastisk vecka med fint väder! Vi har varit ute så ofta vi kunnat och fikat i solen. Fliza har inte fått spåra på länge så vi tyckte lite synd om henne och lät henne ta ett spår där det inte var så mycket snö. Hon tog ett spår på 500 meter utan problem, trots den sista biten när husse gick in i skogen i djup snö. 

Fliza har börjat klia sig lite så det var dags för en grundlig schamponering tyckte veterinären. Inte så roligt tyckte Fliza men med lite godis som övertalning gick det bättre:)

Fliza har blivit shamponerad och väntar på att få bli avsköljd, se hur nöjd hon ser ut...inte?!

   Snö är så kul man kan gräva i den...     ...lukta på alla spännande dofter...   Eller bara sitta och spana med flocken.

Snö snö i massor. Inte blivit mycket spårande nu när snön ligger djup, däremot har vi busat och lekt desto mer:)

Vi har hunnit med mycket sen sist och även flyttat till en ny större lägenhet. Verkar som vi får börja om till stor del med ensamhetsträningen. Fliza tycker inte om att bli lämnad i den nya lägenheten. Tråkigt när det gick så bra i den förra:(

Det märks att Fliza börjar bli lite mer självständig. Hon vill inte alltid vara med utan kan gå bort och lägga sig ensam i ett hörn och sova. Ute så springer hon lite längre ifrån oss men har alltid ett öga på en ifall man skulle gå åt ett annat håll.

Tyvärr drar Fliza gärna en i kopplet fortfarande men som tur är blir det mer gånger då hon faktiskt är riktigt duktig ute. Verkar som att vi är mer uthålliga med att hon inte får dra än vad hon är:)

Det var allt för denna gång!

   Ute i solsken och 60cm snö, vadå sitta stil! Jag vill hoppa runt husse!

  Att gräva i snön är roligt, kan finnas något gott där nere.

   Ge mig snöbollen!

Fliza är nu 14 veckor, tiden går fort! Mycket har hunnits med de senaste 2 veckorna. Vi har haft lite mycket med jobb och tenta så bloggande har inte hunnits med.

Fliza har träffat mattes syskonbarn. Det första E frågade var: Har hon inte tnopp? Han ville hålla henne i kopplet och hon skötte sig ovanligt bra. När vi skulle åka hem blev han sur och sa att hunden inte var så rolig att gå med. Varken han eller Fliza tycker om när man går.

Fliza har gått från att vara en piraya till en känguru krokodil precis som djurvårdaren hos vetrinären sa att hon skulle bli. Häromdagen hoppade hon upp och hög tag i min jacka, vilket gjorde att tyget sprack och blixtlåset gick sönder, då var hon inte dyr!

En dag började det lukta riktigt illa i vår lägenhet. Vi trodde att Fliza rullat sig i något äckligt och gav henne en dusch men lukten försvan inte. Vi började kolla på Internat och insåg att det mest troliga var att hon började få analsäckinflammation. Så det blev en tur till till veterinären där de tömde analsäckarna för en kostnad av 600 svenska riksdaler och nu luktar det mycket bättre här hos oss eller som E sa när de träffades för andra gången, hon luktar hund :) Veterinären trodde inte att hon skulle ha problem av detta i fortsättningen så det var ju skönt i alla fall.

Jag läste en gång för många år sedan en berättelse om en kvinna med en hund som åkte kana på rumpan hela tiden. Hon hade frågat uppfödaren om hjälp men förstod inte dess svar så hon skrev in till en veterinär i en frågespalt. Hon beskrev att hennes hund kanade runt på rumpan och att uppfödaren sagt att det kan vara analsexinflammation, men att hon själv var helt säker på att min lilla hund inte har haft sex någon gång så detta var omöjligt. Veterinären svarade att hon måste missuppfattat sin uppförare som antagligen menat analsäcksinflammation. Så kan det gå...

Fliza har även hunnit träffa 4 av sina kullsyskon igen på en liten valpträff. Där fick hon och Matte pröva på lite lydnad, apport samt spåra. Hon var så duktig på att spåra vilket bådar gott. Återkommer med bilder från detta.

Nästa vecka kommer bilburen, skall bli skönt för hon har lärt sig manövrera fönsterhissen som visst även fungerar när bilen inte är på. Hon är smart den där Fliza.

Fliza tränar inför beach 2010, vill få valmagen i form tills dess.

Grisöra är så gott! De kan inte ätas direkt utan måste först "grävas ner" på bra ställen. I soffan, under skostället och bakom tvättkorgen är bäst. Hittar vi dem så är det riktigt illa, då blir hon lite förnärmad och måste hitta ett nytt bättre gömställe. 

Fliza leker med vår vattenflaska i skogen. Den höll tyvärr inte för valptänder utan läcker nu som ett soll nu.

Husse och Fliza kör lydnad i skogen.

Under veckan som gått har det hänt en del saker. Vi har varit hos veterinären och fått en spruta. Det gick jättebra hon brydde sig inte det minsta när hon fick sprutan. Vi lekte lite innan och efter i rummet. Något som var jättespännande att skälla på var en Rhodesian Ridgeback. När Fliza skällde till blev han nyfiken och satte sig upp. Fliza såg hur stor han var och sprang till Matte.

Idag har vi varit på brukshundsklubben och tittat på när det tränades. Fliza som var under 6 månader fick följa med in i klubbstugan. Där var det mycket att göra hälsa på alla männsikor som blev jätteglada av att se en så social och pigg valp.

Nu tar vi igen oss och värmer oss i lägenheten. Fliza bryr sig inte det minsta om regn och rusk, tror faktiskt inte jag har sett henne frysa någon gång. Husse fick ta på sig en extra tröja och ta ett glas whiskey för att värma sig.

Då har Fliza blivit 10 veckor. Hon blir bara mer och mer busig. För att försöka få henne lite lugnare har vi börjat att träna sitt, ligg och kontakt. Sitt lärde hon sig på 5 minuter...hur ska vi klara av att ligga steget före när hon lär sig så fort?

Var även hos veterinären och provåkte bordet och fick en massa godis av personalen. Fliza tyckte det var jättekul!

Titta Carina, båda öronen står upp! Jag är stor nu!

I mattes famn.

Fliza försöker gräva i vattenskålen. Vi tänkte om vi fyller den till brädden orkar hon inte bära iväg med den...vi missade att det var fullt möjligt att morra på den samtidigt som man gräver. Resultat...vatten i hela badrummet.

Spanar efter bus utomhus...

När tuggben och leksaker är tråkiga får möblerna sig en omgång.

Ibland blir man lite trött när det är gäster på besök.

Min förra och första hund hette Amira. Tyvärr blev hon svårt sjuk då hon redan vid en ålder av två år fick diagnosen kronisk njursvikt. Tack vare en underbar vetrinär vid namn Bert-Jan fick hon och vi ett extraår som betydde mycket. Vi fick chansen att ta förväl och uppskattade varje dag vi hade tillsammans. Amira var inte en lätt förstahund. Mycket motor i kombination med viss nervositet gjorde att det krävdes mycket arbete. Bara en enkel sak som att åka bil utan att döda alla bilar som åkte förbi krävde mycket tålamod och arbete innan det blev bättre. Amira var dock en genomsnäll hund, snäll och tålmodig mot barn. Ville vara med hela tiden men tröttnade om man försökte kela med henne, då gick hon iväg en bit och lade sig på bekvämt avstånd.

Någon gång i framtiden ska jag skriva om den andra schäfern som kom in i vårt liv under en kort stund, Wille.

Vila i frid Amira!

Om det är något jag verkligen inte tycker om så är det smulor i sängen. Har därför aldrig varit någon fantast av frukost på sängen. Så när vi skulle krypa ner i vår provisoriska säng (sover på madrassen på golvet nu istället för loftsängen, känns lite elakt för Fliz att sova själv där nere än så länge) och den var full av smulor blev jag inte hysteriskt glad. Någon, nämner inga namn, hade just kalasat på en skorpa där...Som att sova på en sandstrand!

Husse har, i alla fall i mina ögon, klarar sig lindrigt från Flizas tokfnatt. Han har ju inte så långt hår och sällan klänning och strumbyxor, jag har i alla fall aldrig sett han i det :)

Långt hår är Flizas speciallitet. När det kommer gäster på besök med långt hår hugger hon gärna efter det. Kjolar är också kul, Matte är redan ett par strumbyxor och en hel klänning fattigare :(

Fliza sköter sig bra i övrigt. Är nästan rumsren och sover hela natten, tack för det!!

Det enda som oroar oss är att hon inte vill äta något torrfoder, bara välling, äggröra och fil går ner. Vi inser ju att om vi blandar i godbitar i maten nu lär hon inte tycka bättre om torrfoder sedan så vi försöker hålla ut men den lilla knubbisen vi fick för en vecka sedan börjar magra av.. tur att hon hade de där extra kilona att ta av :)

Hade 3 gäster på besök igår, 2 hundvakts kandiater och en barnvakts kandidat! Känns lite tidigt då det nog är många år kvar tills dess men det är ju alltid trevligt att ha frivilliga barnvakter när det väl blir dags. De flesta gillar valpar men alla gillar inte stora hundar, bara att acceptera. En del gillar bara barn :) Tror att Fliza kommer charma dem alla så att de kommer tycka om henne även när hon är stor.

Idag kom Mattes bror på besök igen. Körde lite inkallning, Fliza var mycket duktig! Hon tycker det är roligt när bror kommer för då blir det bus på riktigt, han är van med katten där hemma så han och lyckas med bedriften att sällan bli biten :)

Hon har haft en mycket lugnt dag idag. Är en riktig fothund, gillar att ligga vid våra fötter, när vi diskar eller sitter vid datorn. Efter som att vi jobbar i skift nu får vi diskutera hur vi skall uppfostra henne över mail, lite triskt men i helgen är jag ledig så då kommer vi träffas.

Skorpa är gott och skojigt...

...även om det kanske smular ner.

Hur får man ut dom där godsakerna?

Sover i mattes knä

Idag har vi miljötränat 30 minuter med att åka bil. Vi gjorde två stopp och hittade på lite roliga saker. På hemvägen somnade Fliza i bilen så det verkar inte vara något större problem med att åka bil. Förhoppningsvis var det stressen som gjorde att förra bilresan inte gick så bra. Hoppas att det går lika bra i framtiden som nu.

Övat lite på kloklippning när Fliza var trött efter dagens äventyr, lite godis gjorde susen, hon protesterade inte det minsta.

Fliza kommer från kennel Kaymix där hon växte upp med 6 kullsyskon, sin mamma Kola och storasyster Elza. Far till Fliza är Kustmarkens Ådi. Både Kola och Elza har haft fullt upp med att uppfostra denna vildhund vilket stundtals inte kan ha varit ett lätt jobb. Får även passa på att tacka Carina och hennes passmatte för allt grundarbete dom gjort med valpkullen, att dom orkat!

Kamp med ett snöre, bättre än att gå loss på våra byxben.

Passade på att låna ett par bilder från Carina, hoppas det är okej.

Fuerzas Kola och Kustmarkens Ådi.

Elza tyckte nog att det räckte, vi förstår henne, det är tillräckligt med en valp!