Idag fyller Fliza två år.

Vi har firat detta med en tårta bestående av en förpackning fäskfoder dekorerat med lite hundgodis och ljus. Att säga att den var uppskattad är en underdrift.

Tror dock att Fliza kunde varit utan ljusen, de förlängde ju väntan på att få äta.

  Imorgon är det fredag igen. Jippie!

Idag bar det av till skogen för att spåra tillsammans med galna brorsan Harry och vår halvsyster Engla. Vi gick för att lägga tre spår till i tre hundarna. I spåren hittades förutom en massa lingon en älg och en svampplockare. Inte helt lyckat men vad gör man. Väl tillbaka vid bilarna blev det fika i väntan på att spåren skulle ligga klart. Under tiden vi fikade kom otaliga svampplockare vällande ur sina bilar. Såg ett dussin svampplockare under tiden vi satt och väntade. Ni kan ju gissa hur kul de var att se dom traska över våra väntande spår, men vad gör man. Skogen är fri.

Så blev det dags att ta spåren. Harry först ut. Precis vid hans spårstart virrar två svampplockare runt. VI velade en stund fram och tillbaka hur vi skulle göra men valde att ändå köra i hopp om att han skulle ta upp spåret när vi passerat dom.

Mannen frågade om vi spårade de medan tanten sa att hunden såg så elak ut och undrade om han ville äta upp henne. Vid sådanna tillfällen ångrar man alltid allt man inte sa. Hade varit skönt att säga nej du ser alldeles för seg och bening ut för hans smak eller nej han äter bara barn men vi var snälla och gick bara förbi dom.

Blev ju lite rörigt men tillslut fick Harry upp spåret igen. Som tur var missade han den ihoprullade huggormen som låg och solade mitt i spåret.

Sedan var det Flizas tur. Full fart från början. Vi ser att Fliza missar en pinne men fortsatt full fart. Karin börjar undra om hon verkligen gått så som Fliza spårat och plötsligt ser vi en röd jacka framför oss. Fliza har spårat jättebra men det hon har spårat är två skräckslagna lingonplockare. Husse sa "jasså det var er vi spårade" men de svarade inte ens. Blev väl lite chockade av vårt oväntade besök. Resten av spåret blev helrörigt men på vägen hem snubblade vi över slutpinnen så den fick hon ta i alla fall.

Sist men inte minns var det Englas tur. Svampplockarna hade varit överallt om även hon hade svårt att hålla sig till spåret. Då Husse använt GPS visste han ungefär var han gått så vi kunde gensjuta spåret och låta Engla gå på det igen lite längre fram. Det gjorde hon och tog de 3 sista pinnarna perfekt.

  Karin mitt i spåret med Harry. Han var duktig att hitta trots svampplockare i spåret.

En glad och trött Engla som gärna poserar vid slutpinnen.

Sista semesterdagen spenderades med bad, lingon och björnbärsplockning. Vi åkte till vår favoritsjö och var helt ensamna. Fliza simmade och sprang som om hon var galen.

  En väldigt taggad hund som väntar på att få hoppa i och bada igen.

  Efter att ha badat var det slut på energin. Vi hittade Fliza uppkrupen i vår soffa med kudde som huvudstöd. Skönt att få lite lugn och ro:)

På vägen hem från Mattes päron tog vi en tur förbi Mattes syster och hennes familj. Familjens treåriga son och Fliza har ett fenomenalt sätt att trissa upp varandra. De är helt enkelt för lika. Fliza vill slicka på Melker som då ger i från sig höga tjut som får Fliza att bli mer intresserad. Så fort Fliza hittar något annat att intressera sig för lyckas Melker på olika sätt få tillbaka fokuset på honom. Melkers 6-årige storebror går det mycket bättre med. Han är mest förrundrad över hur hundar fungerar, t.ex att Fliza luktar hund och räcker ut tungan för att svettas.

När vi satt och fikade gick Fliza förbi matbordet. Edvin utbrister: Mä, hon visar ju rumpan. Det får man ju inte. Svårt ibland att förklara att hundar får visa rumpan vid matbordet men inte människovalpar :)

Innan vi åkte hem kom husse på att vi kunde prova att låta Fliza dra killarna i deras trampbilar. På med spårselen och fram med bogserlinan (går att använda till mycket). Fliza var mycket duktig så detta får vi göra om. Får väl skaffa en sådan där skrinda med skakel så slipper vi riskera att Fliza bli påkörd i nerförsbacken.

Idag har vi ägnat oss åt den mindre roliga semesteraktiviteten röja förråd. Husse är en riktig hamster och hela förrådet är fullt med bara ”bra att ha”-saker. Vi tog i alla fall en pause och åkte till skogen med Fliza. Där fick hon bada i en sjö och vi fick njuta av att komma från förrådet en stund.

Kan inte något trä självdö här och nu så att någon pinne hamnar i vattnet??

  Jippie, en pinne hamnade i vattnet.

  Kasta igen! Snälla, en gång till.  Om ingen kastar får jag lösa det själv. Efter att Husse släppt en pinne på klippan och låtit den rulla ner i vattnet kunde Fliza sysselsätta sig själv. När vi inte längre ville kasta några pinnar sprang hon upp på klippan, släppte pinnen, hoppade sedan i och hämtade pinnen och sedan var det samma visa igen och igen och igen... tills vi gick hem.   

Semester. Vädret lämnar väl just nu lite mer att önska men i övrigt är det så skönt att bara ta det lugnt.

Det är just vad Fliza gör, tar det lugnt... men vi tar allt från början.

Semestern börjades med besök hos husses mamma och O. Där blev det svampromenad och segling.

Kan säga att Fliza lämpar sig lite bättre i skogen än på sjön, på segelbåt är det lite svårt att valla in folk.

Sedan for vi vidare till några bekantas ö, ja de har en hel ö för sig själva. Vi tänkte att det skulle vara väldigt skönt att bara kunna låta Fliza springa lös på ön men det blev en massa passande. Fliza var väldigt energisk och det var inte alla som uppskattade hennes mycket närgångna sällskap.

Vi mellanlandade hemma och sedan for vi tvåbenta till London. Fliza fick vara hemma hos E så länge och ha det gott. Medan husse och matte åt, åt lite till, gick i en park och åt igen så var Fliza och badade och fick även prova på att springa brevid när E cyklade. Något vi aldrig prövat själva.

När Hussen och Matten kom hem hämtade vi en trött och lugn Fliza, men det brukar hon alltid vara när hon varit borta. Vi packade bilen på nytt och åkte denna gång till Mattes päron. Det är nu vi märker det konstiga. Fliza fortsätter att vara lugn, när det inte händer något kan hon liksom ta det lugnt. Något helt nytt! Vi börjar fundera, kan hon vara sjuk, kan det bero på stöten hon fick när hon gick emot häststängslet? Vi hittar ett rött märke på hennes mage och tror direkt att hon fått borrelia innan vi kommer på att hon ju blev stycken av en geting när vi var i London. Vi har än så länge inte hittat någon orsak till lugnet utan hoppas att hon blivit vuxen, lugn och klok :)

Nu får ni inte tro att Fliza på något sätt gått och blivit slö. Som hon har simmat i de Dalsländska sjöarna och sprungit i svampskogarna, arbetskraften är det inget fel på. Hon är även hunnit äta en hel del kattskit och jaga en hel del katter. Mattes päron har en innekatt som är smart nog att hålla sig borta när Fliza är på besök men nu har en kattmamma med ungar flyttat in i deras garage och hon är inte lika smart. En dag såg mattes mamma att kattmamman tagit med sina ungar in i deras hus, hon förste ut de innan Fliza märkt något. Tyvärr förstog inte kattmamman sitt bästa utan försökte gå in genom altandörren istället, några meter i från Flizas sovplats. Det blev ett jädra liv. Först sprang katten, sedan Fliza och sist kom husse och matte. När katten kommer till en stängd dörr vänder den, plötsligt är en mycket rädd katt påväg mot 4 barbenta ben. Synd att vi inte har det på film. På något sätt lyckades vi undkomma de vassa klorna men märkena efter kattens sladdande kommer nog aldrig gå bort på glovet. Den katten gick inte in någon mer gång under vår vistelse.

Med en veckas semester kvar hoppas vi att Flizas lugna tillstånd är permanent för nu är hon en mycket trevlig hund att ha att göra med.

Bildbevis:

Seglar hund. Måste valla in alla, måste valla.

I en park i London mellan all mat. Matte och F ser skeptiska ut men storstadsbon Ellinor ser väldigt säker ut på sin sak.   

Matte och Flizan hittar finfina svampar, denna gång blev det tre fulla korgar ca 25 liter. 

Vakna husse, vakna! Det är jobbigt att slappa i hängmattan när man är bevakad.