En hundägares första budord är ju: Du skall inga andra hundar hava jämte mig.

Jag måste erkänna att jag bröt mot detta igår. Lånade en kompis två hundar när saknaden efter min egen blev för stor.

Detta är inte vilka hundar som helst utan två söta amerikanske cockerspaniels som har fångats på bild här på bloggen tidigare. De är båda omplaceringshundar från USA. Cookie är en riktigt självständig dam, vilket inte alls är konstigt. Hon har levt som gatuhund i San Fransisco. Nedan på bilden kan ni se vilken cooling hon är. Hennes homie Harley är lite mjukare men får ibland storhetsvansinne och känner sig tvungen att visa Cookie att det är han som är herren i huset.

Visst är det mysigt med små gosiga hundar men jag saknar allt min alldeles egna Fliza. När jag får se henne och Husse igen är det dock ingen som vet. Bilen började krångla på vägen hem till från lägret. De tog sig hem till lägenheten i stan och letar nu bilmekaniker. Jag väntar hos mina föräldrar. Härifrån vi skall bege oss vidare på sverigeturne, så en välfungerande bil behövs. 

Brorsan sitter i skuggan med de två lurviga djuren.

Carina sa något på sin kurs om att det var viktigt att förmänskliga hundar eller vad det tvärt om??