Igår kväll satt vi hemma i värmen och bestämde oss för att åka och ta ett kvällsdopp. Tog på oss badkläder hemma för att slippa byta om på stranden och packade handukarna. Han väl köra halvvägs till havet när vi såg en hund gå själv vid vägkanten. Vi stannade bilen och Matte kallade in hunden med hjälp av en hundleksak och kopplade henne med Flizas koppel.

Vi hade åkt förbi några barn som var ute vid vägkanten och tänkte att de kanske hade varit ute och letat efter hunden så vi bestämde oss för att återvända dit. Husse tog bilen med Fliza i och Matte promenerade med den ensamma hunden.

Först var hunden väldigt villig att följa med men sedan blev hon lite mer fundersam. När vi kom fram till barnen och Husse, som hunnit dit innan oss, blev hunden jätteglad, så jag trodde att vi hade kommit rätt men ack nej. De hade en hund, en cockerspaniel men den var hemma där den skulle vara. Varken barnen eller deras föräldrar kände igen hunden. Mamman tyckte att hon sett hunden med en farbror någon gång men visst inte var denne bodde. Vi frågade grannarna men de hade inte heller sett hunden.

Då ringde vi vår uppföderska för lite råd och sedan kontaktade vi polisen. Det är ju faktiskt det man skall göra när man påträffar en lös hund. De hade inte tid att hjälpa oss utan sa att vi fick ringa igen senare. Vi åkte till västra djursjukhuset i hopp om att de skulle kunna se om hon hade något chip. De hade dock stängt så vi fick åka hem.

Vi ringde polisen igen och de tog uppgifter om hunden och sa att någon kanske kunde komma och hämta henne senare. Husse erbjöd sig att åka och lämna hunden men det gick inte. Vi stod ute på vår parkering vid bilen men en hund i bilen och en utanför. Klockan började bli ganska mycket och vi började fundera på hur vi skulle lösa natten. Polisen ringde igen och ville återigen ha uppgifter om hunden. Då husse redan gett honom uppgifterna började jag tröttna när han för tredje gången under samma telefonsamtal frågar vad det är för ras på hunden. När polisen sedan säger att han får se om någon kan komma och hämta henne frågar jag vad han tycker att vi skall göra med hunden. Vi kan ju liksom inte binda henne runt ett träd och gå in och lägga oss. Då säger polisen att sånt får man tänka på innan man tar med en hund. Jag frågar då om han tycker att det hade varit en bra idé att lämna hunden springandes längst vägen. Det är en bedömningsfråga får jag till svar.

Inga positiva ord yttrades om denne polis när jag lagt på luren. Sedan ringer en annan polis som kan kallas den gode polisen. Han sa att djurambulansen skulle komma och hämta hunden. Ambulansföraren ringer strax och kom efter 20 minuter och hämtar vovven. Vid midnatt ringer polisen och säger att någon anmält vovven som försvunnen. Hunden bodde inte många hundra meter från barnen som vi tog henne till.

I efterhand kan det kännas lite onödigt med allt arbete. Det visade sig dock efteråt att hunden varit på väg bort från sitt hem så det är svårt att säga vad som hade hänt om vi låtit henne vara.

När hela karusellen var över hade vi lite svårt att slappna av så det fick bli var sin svalkande drink innan vi kröp till kojs.

Vår egen hund skötte sig exemplariskt. Sa inte ett ord när vi var utanför bilen med en okänd hund. Inte ens när vi åkte bil med den andra hunden i bagaget sa Fliza något. Kanske var hon rädd att vi skulle byta bort henne mot den nya snälla hunden om hon inte skötte sig.

Idag ringde polisen igen och frågade om de fick ge våra kontaktuppgifter till hundens ägare. Vi sa att de fick det. Hoppas nu bara att de är glada. Det borde de ju vara men vet inte om de måste betala för ambulansfärden och då kan det ju kosta en del.

Vår okända hund spanar ut över parkeringsplatsen...

Vovven får lite mat då hon drack dåligt med vatten och verkade vara lite uttorkad. God konservmat som Fliza inte får äta.

Djurambulansen kom och hämtade vovven. Ser ut som att det var väldigt mycket aktion men det hela gick mycket lugnt till. Lyfte upp den lilla tösen i buren. Om man jämför med Fliza var hon lätt som en fjäder.