I gårdagen hetta tog vi oss ut till öarna. Gick upp tidigt för att hinna med den tidiga färjan och hitta en fin klippa innan det blev för fullt.

Började inte så bra. Vi var där 20 min innan avgångstid, men ALLA parkeringar var förhyrda. Fick kasta ut all packning och 2 personer vid färjelägret och så fick 2 personer köra bilarna till en parkering LÅNGT bort. Därifrån fick de två stackars männen (Husse var en av dem) springa allt vad det kunde i hettan för att hinna till färjan, en kilometer på 7 minuter. Fastän de sprang fasligt fort, Husse hade draghjälp av Fliza, kom vi inte med färjan för den han bli full.

Såg en annan färja vid sidan om så vi sprang på den och tog en tidtabell på vägen. Trodde så klart att denna tabell gällde färjan som vi tog den på. Bestämmde oss för att åka riktigt långt för att slippa allt folket. När vi åkte i ca 40 minuter börjar vi känna igen oss, “var det inte här vi gick på?” Joho då. Vi hade åkt en annan tur än vad det stod i tabellen och var nu tillbaka på ruta ett. Som tur var gick samma färjan direkt en ny tur, inte till den ön vi tänkt oss men i detta läge dög vilken ö som helst. Var bara att sitta kvar på färjan men denna gång se till att gå av på vägen.

Fliza var jätteduktig på färjan, stod på bakbenen en stund och kollade på vattnet över relingen. Väl framme fick vi se att hundar inte var välkommna på stranden så vi fick hitta oss en egen strand. Efter lite klippklättring hittade vi en fin liten strand. Fliza kunde inte vänta på att få bada, lipade när hon var på land och andra badade. Husse och M gick till den lilla stranden för att låta Fliza bada. De kastade pinnar som Fliza snällt apporterade. Plötsligt fick Fliza syn på en simmande kvinna och tänkte denna kvinna måste vara i nöd. Trotts Husses rop vänder Fliza kosan mot denna kvinna, vilket gör att husse får hoppa i vattnet med kläderna på för att hinna i fatt hundfan som nu styr rakt mot den simmande kvinnan. I Husses byxficka låg en 4 dagar gammal mobiltelefon (en smartphone), vilken inte gick så bra ihop med saltvattnet. Husse lyckdes också slå i sitt knä i en sten och riva upp såret på pekfingret på kuppen. Har aldrig sett honom så arg på Fliza någonsin. Den trevliga utflyckten kändes inte längre så trevlig. Husse var sur som en citron (tänker på Carina varje gång jag ser en citron) och sa ”ta henne” till mig. Sedan var han fullt upptagen med att plcoka isär sin mobil och försöka få ur vattnet så fort som möjligt. Ingenjör som han är lyckades han faktiskt få igång den. Dispayen är lite fuktskadad och kameran funkar inte ännu men i övrigt fungerar den väl.

När vi stod och väntade på färjan hem fick Fliza syn på en dragväska mitt bland folket. Fick tokryck och började skälla så det ekade. Folket glodde och jag fick snällt gå fram till väskan och klappa på den mest för att visa alla runt att det var en väska vår hund skällde och morrade åt och inte något annat. Ägaren till väskan hade själv två små hundar hemma så hon tyckte mest det var kul.

Kom fram en liten tjej som ville klappa Fliza. Brukar oftas säga nej men eftersom att hon frågade så snällt så fick hon klappa. Fliza skötte sig fint, slickade hennes händer och när hon försökt slicka henne i ansiktet tryckte tjejen bort henne. Denna lilla dam verkade hundvan. Berättade att hon hade en vit hund hemma. Sa att hon hade med den och sprang och skulle visade den. Det var kanske inte riktigt som jag trott. Den vita hunden som hon hade hemma var gjort utav polyester, men mycket söt och mjuk. Just då önskade nog Husse att vi också skulle haft en sådan hund, men eftersom att Fliza skötte sig så bra på färjan hem (sov) byter vi nog inte bort henne just idag.

 

Karin

4 juli 2010 13:31

Hahaa... Tack för ett gott skratt !
Just nu känns det extra skönt att jag bor 3 min. promenad från sjön !

 

Kicki

5 juli 2010 08:53

Vad roligt ni har på era utfärder. Härligt när det händer lite, så vi får skratta. Känner igen detta av någon konstig anledning. Vad hände de första 10 veckorna i deras liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är det skönt att slappa inne, gärna i soffan på en kudde där man inte får vara. ...

...någonstanns i de svenska skogarna. Allt vi såg var en ekorre! ...

Bild från helgens fynd i dom mörka svampskogarna:-)

Då har vi klarat av årets sista övning. Vi tränade mycket på ljud och vindmarkeringar. Det var härligt att se att det fungerade som det skulle även om vi stundtals var kanske 10 meter ifrån kulsprutor. På något sätt klarar hundar att skilja ut ljud f...

Vi insåg att det var dags att lämna vår lägenhet och flytta till större ytor...     Numera finns det en plats där alla kan få vara sig själv. Det är bra om man exempelvis vill lukta på dom fina blommorna:)       Förhoppningsvis kommer...