Nu har det gått några dagar och tassen läker fortfarande, kampen om bandaget förlorade vi och tur är att Husse har en så förtående arbetsgivare att han kunnat jobba hemma nu i två dagar. Fliza biter nästan aldrig på bandaget när vi är med men så fort vi går hemmifrån slinker det snabbt ner i magen.

Så i dagarna har det blivit korta prommenader, och mycket vila. Otroligt nog verkar Fliza tycka det är skönt. Det räcker tydligen med lite lydnad innomhus och att få sova på sängen medans Husse jobbar för att var nöjd.

Det är så synd om mig som måste ha det där goda bandaget på tassen.