Vad händer? Det var ju vår igår och nu kommer det snön igen. Fliza är i alla fall glad, hon var som en ko på vårbete när vi kom ut och hon såg snön. Lite svårt med den där kontakten vi hört så mycket om. Tacka vet jag snöbollar.

Igår, när det fortfarande var vår, tog vi med Husse på lunch på brukshundsklubben. Vi hade tänkt gå en promenad på militärfältet men där låg det gröna gubbar på stigen så vi gick en mindre runda i skogen. Var inte så mycket folk där så Flizan kunde gå lös. Sedan intog vi våra sallader i solen på terassen, känns som om jag drömt detta när jag tittar ut på all snön idag.

På väg till bilen mötte vi Janne. En av Flizas intruktörer på valkursen. Han berömde henne, eller oss, och sa att vi måste jobbat mycket med henne för hon var så mycket lugnare nu. På valpkursen for hon ju runt som ett jehu så tungan var blå. Janne frågade om vi kunde tänka oss att vara figuranter en liten stund så han kunde träna sin hund i lite sök. Plötsligt befann vi oss liggandes i var sin lövhög under en björk (inte samtidigt alltså). Hans hund var jätteduktig. Sedan fick även Flizan komma ut och köra ett litet sök. Matte fick återigen lägga sig vid en björk och Fliza fick vittra henne. Hon var duktig och Matte blev hittad. Sedan fick vi även lite tips om hur vi kan få Fliza att sluta lämna alla föremål en meter framför oss. Tyvärr har GMBK ingen kurs som passar oss denna terminen. Tävlingsförberedande kursen har vi redan gått och nästa kurs är tävlingskurs och så långt har vi inte kommit ännu. Fliza kan alla delarna i lydnadsklass 1 men har inte tålamod och fokus nog att klara tiden och streckorna mellan de olika momenten. I sommar eller höst kanske hon samlat sig lite.

Synd att man inte kan prata med henne och förklarar läget. Hon är en väldigt smart hund, ibland lite för smart. Förra veckan sprang hon runt med ett äpple i munnen när jag kom ut från badrummet. Hon hade hittat min ryggsäck, öppnat blixtlåset, borrat ner huvudet. Tagit ut de tråkiga sakerna som en pyjamas och en bok, sedan sprang hon runt och hade väldigt kul med äpplet som legat längst ner i väskan. När vi åt kvällsmat igår såg vi att Fliza satt i buren, hon får all sin mat där så hon satt och väntade på sin tur. Hungrig och smart!

Här kommer lite bilder från helgens spår:

Fliza hittar första pinnen

Det är jobbigt att spåra, Husse verkar dock tröttare än Fliza.

Ser Husse ett skogsrå eller är han bara rädd att fotografen (Matte) ska kapa hans huvud på ännu en bild?

Det var ju E som kom bakom granen, nu behöver Husse inte vara rädd längre, och huvudet blev inte alls kapat på denna bild, titta vad glad han blev.

Matte klarar inte riktigt detta med att inte ha något jobb. Det finns ändå gränser för hur många kantarellsök och promenader med Fliza som är roligt att göra. Fönster och mattor har tvättats, glovet lika så.

Nu har det övergått till bakande, vilket även i vanliga fall är ganska frekvent förekommande hemma hos oss. Favoriten är muffins, inte vilka muffins som helst utan cupcakes skall det vara med glasyr och strössel och annan lyx. Har bakat otaliga muffins de senaste åren och brukar ha årliga muffinskalas.

Så här såg det ut på Hallowen förr förra året

Nu har jag dock hittat en ny grej. Makroner, aldrig sett det förut men nu tycker jag mig se dessa färgstarka små bakverk överallt. Var bara tvungen att prova. Kunde inte hålla mig till en sort utan delade smeten och gjorde två olika varianter, kaffe/choklad samt hallon. Jädrar va goda de blev. Anders sa att det var till och med godare än de han åt i frankrike (makroner är ett fransktbakverk). Tänker rama in det omdömmet i guldram och sätta brevid Flizas framtida diplom.

  Mandelmaräng och smörkräm kan inte bli äckligt, bara ätligt.

Det räckte dock inte med Makronerna. I söndags var det dags för det årliga semelkalset, var några tappra själar som tog sig hit. Fliza var på övernattningsparty på annan ort, med tankte på vad hon hade mellan tänderna hade hon nog inte enbart levt på torrfoder. Hon kom hem mitt i semelkalaset. Vet inte vad hon haft för sig (det ville hon inte berätta), med hon var så trött att gästerna fick kliva över den liggande hunden på hallmattan när de skulle gå.

Kidnappade Husse på lunchen igår. Åkte till brukshundsklubben. Tränade lite på planen, Fliza fick prova på att springa genom tunneln för den låg ute. Var först livrädd för tunneln, när vi flyttade på den, men sekunden efter sprang hon igenom den. Vi gick sedan en promenad på militärområdet. Fliza hittade en jättestor pinne som säkert någon annan hund hade fått lämna precis vid kanten av planen. Denna pinne bar Fliza med sig hela promenaden. Var inte det enklaste för den var ju fasligt tung och hon fick hela tiden övervikt på ena eller andra sidan men efter att ha lipat lite på pinnen för att den skulle bli lättare och prövat sig fram till en jämvikt gick det bättre. Det var helt öde uppe på klubben så Fliza fick gå runt på altanen och kolla läget medan vi intog luchen bestående av ciabatta med skinka och potatissallad, chokladmuffins samt clementin. Det hela gick ner och Fliza var också nöjd för hon fick sista clementinklyftan.

Är fullt medveten om att det inte är speciellt bra att konstant gå på kortison men det är imponerande att se vad kortisonet har gjort med Flizas klåda. Nu kliar hon sig lika mycket som en frisk hund, inte det här hysteriska kliandet som hon ägnade sig åt dag som natt tidigare. 

Hon går fortfarande på så pass hög kortisondos att veterinären sa att vi nästan kan ge henne vad som helst nu utan att det kliar. När vi kommit ner i kortison dos kan vi börja prova med ex färskfoder. Vore himla trevligt att ha en hund som kan få en bit korv eller en köttbulle när hon gjort något bra men vi får se hur det blir med det.

Kolla vilken fin och stor pinne jag hittat. Hm, hur skall jag kunna bära med mig den? Bäst att lipa lite på den så kanske den blir lättare.

Nu har jag hittat en jämvikt eller nej den är lite tyngre på höger sida.

Skam den som ger sig.

Kantarellsök

Eftersom att Matte just nu är mellan två jobb, som det brukar heta, försöker vi hitta på roliga saker om dagarna. Är sjukt trött på det gråa vädret, all jädra halka samt alla tuggummin och kattskit som tidigare gömt sig under snön så vi försöker hitta på roliga inomhusaktiviteter också. Några kantareller från frysen har tinats upp och gömts i lägenheten, ett försökt att lära Fliza kantarellsök. Tanken var att vi skulle lärt Fliza kantarellsök redan förra sommaren men det hanns inte med.

Eftersom att hunden äter allt hon får tag på så slinker kantarellerna ner fortare än fort. Detta har lösts genom att kantarellerna läggs i en tesil, den hinner Matte få tag på innan den äts upp (vill ju inte använde kantarellerna som hundmat). Än så länge har vi ju inte kommit så långt, är ju inte tänkt att hon i fortsättningen skall leta fryst svamp inomhus, men nu funkar det ju på precis samma sätt som när man söker andra föremål och det har ju Fliza gjort tusen gånger. Hon var ju med på otaliga svamppromenader i somras och fattade redan då genom vår reaktion att detta med att hitta kantareller var något bra. Hon tuggade ofta i sig en kantarell i ren upphetsning och sedan ställde hon sig mitt i kantarellstället och visste liksom inte vad hon skulle göra. Längtar så tills svampsäsongen då vi kan öva våra färdigheter på riktigt.

Fick besked från allergitestet igår, likt sist gång visade det inte på någon allergi.

Veterinären säger att de finns individer som kan vara allergiska men att testet ändå inte påvisar allergi. Vet inte vad vi skall tro, nästa steg blir nog att prova färskfoder igen fast längre tid än vad vi gjorde sist gång.

Lite bilder från tidigare svamppromenader:

Fliza mitt i kantarellstället. Kul kul, men vad är det som händer egentligen?

Titta på den fina svampen

Mattes mamma tog en rolig bild på vår kantarelljakt. Eftersom att man inte ser någon galen schäfer på bilden eller fartsträcken efter henne måste bilden vara tagen före hennes tid.

Den tråkiga delen av svampjakt, rensningen. Husse är i svampdelnings fasen.

Nej nu skall det göras matsäck. Vi skall kidnappa Husse över lunchen och ta med han på skogsutflyckt.

Igår när Husse kom hem lurade han iväg resten av flocken på en mörkercache. Detta innebär att man åker ut i skogen men flicklampa och GPS. Väl ute i skogen går man till den givna kordinaten. Där börjar man leta efter reflexer med hjälp av ficklampan. Tanken var att vi skulle komma ut medan det fortfarande var lite ljust men det han bli bäcksvart innan vi kom ut. Eftersom att Husse inte riktigt läst anvisningarna hade vi lite svårt att hitta alla ledtrådar och blev ledda på lite villovägar. Efter att ha ringt en vän som redan tagit denna cache och fått lite tips hittade vi tillslut cachen.

Fliza som var utrustad med reflexväst och blinkande halsband tyckte detta var en väldigt rolig aktivitet. Matte som är lite mörkrädd tyckte det var halvkul att halka omkring på isen i mörka skogen. Tycker mer om skogen under dagtid när man kan se den och inte får oväntade pinnar i ögonen, när det är ljust får man i alla fall bara väntade pinnar i ögonen :)

Denna aktivitet måste varit väldigt jobbigt för Fliza för hon är jättetrött idag. Hon somnade på hallmattan medan jag klädde på mig för morgonpromenaden, något hon inte brukar hon göra. I vanliga fall brukar man få tvinga henne att ligga ner medan man klär på sig för annars far hon runt som en skottspole.

Bifogar en bild från geocachandet:

Svart som natten! 

Kortisonet har gett önskad efter och Fliza har blivit lugnare.

I lördags gick vi upp galet tidigt för att hinna åka på Mattes brors anhörighetsdag på regementet i Skövde. När vi skulle rasta Fliza under fikarasten släppte vi henne lös på parkeringen eftersom att det inte var någon där. Hon fick hälsa på Mattes bror och springa av sig lite i snöhögarna. Tillbaka till bilen fick hon gå fot. Då mötte vi en man som sa att det var trevligt att de en så väldresserad hund :)

Han bad sedan om att få hälsa så vi släppte ut henne från bilburen igen men Fliza brydde sig inte alls om mannen utan kollade in precis allt annat. Han fick snällt lomma iväg utan att ens fått en liten slick. Tur att han inte såg när Fliza hälsade på Mattes bror, han fick ett helt annat välkommande och ett renare öra på köpet.

Vi fortsatte vår resa mot Mattes syster där det vankades 6-års kalas. Där fanns det både unga och gamla som Fliza lätt kan putta omkull med henne milt sagt bordusa sätt. Denna gången skötte hon sig dock helt exemplariskt och hoppade inte på någon. Hon for inte heller runt som hon brukar göra utan lunkade istället lugnt runt och kollade läget. En av gästera sa faktiskt att hon var en "så lugn hund", första gången det händer! Mattes morfar tyckte att hon såg ”smal och hungrig ut” (som vanligt) och matade henne med både hamburgerbröd och Ahlgrensbilar direkt från bordet. Sedan hade han en följeslagare resten av kvällen. Ganska praktiskt för man visste ju var hon var men mindre bra att lära sig tigga vid bordet och för hennes eventuella allergi. Som tur är så ses de inte så ofta.

Igår åkte vi ut till skogen och gick en promenad. Där såg vi 4 älgar följda av en jakthund, älgjakt så här års? Fliza var intresserad av älgarnas spår men mest intresserad av sin röda dummie.

Idag bli Fliza 1,5 år. Detta har vi firat med att besöka veterinären. Fliza skulle gjort allergitest nästa vecka och har varit kortisonfri i drygt 5 veckor. Nu börjar hennes klåda dock bli hysterisk, hon kliar upp sig natt som dag. Vi lyckades därför flytta fram allergitestet till idag. När testet var gjort säger veterinären att det nog är bäst att vänta med kortisonet tills vi får svar från allergitestet, kan hända att de behöver mer blod för ytterligare tester. Som tur var ändrade hon sig när hon såg Flizas undersida. Blir kortison igen från och med idag och i värsta fall kan det behövas antibiotika och kortisonet inte ger snabb effekt. Trist sätt att fira årsdagen men så kan det vara, förhoppningsvis minskar klådan snart.

När vi ändå var hos veterinären passad vi på att be om bilderna från Flizas röntgen. 

Så här såg det alltså ut:

Höftröntgen

   Ena armbågen...

   Och den andra. Det blev väldigt bra resultat:)

Vaknade till strålande sol. Efter som att vår skabbräv till hund kliat sig hela natten var det nästa tumult över vem som först skulle få lämna lägenheten. Skabbräven trodde ju att hon skulle bli lämnad kvar hemma och vi andra levde på hoppet att klådan skulle lindras av att komma ut.

Matsäcken var packad och vi tog vägen om Mattes kompis F som lovat att fixa fika (kladdkaka, mums!). Sedan bar det av mot de mörka skogarna.

I skogen var det verkligen mörkt men vi tog oss ut på isen där solen glänste mot snön. Fliza sprang som en galning hela promenaden men hade ändå svårt att ta det lugnt när vi stannade för fikapause. När hon är inne i klådperioder blir hon väldigt stressad. Hur som helst var det mycket trevligt att komma ut i solen och vi kom hem med en lite tröttare hund i alla fall.

Väl hemma fick Flizan öva på att ligga still medan människorna satte upp en ny lampa, som vi väntat på i ett år. Sedan diskade, tvättade och städade vi hela lägenheten. Nu skall resten av kvällen spenderas i soffan med chips och dipp.

F och Matte på isen.

Fliza och Matte.    

Äntligen fika och Fliza ligger ner för en sekund eller två.