Vilken vecka det har varit. Fliza har börjat på 2 valpkurser, hon behöver nog gå på 2. På den första var hon klart värsta hunden och tredubbelt större än de andra. När vi skulle gå en gemensam promenad drog hon så att tungan blev blå, ja visste inte heller att den kunde bli det men det bli den visst när hunden inte fått något syre alls på länge. Men man får tänka positivt, det kan bara bli bättre kommande gånger. Nästa hundkurs var med Flizas kullsyskon, där kan man nästan säga att hon var lugnast. Här fick vi träna på att stanna kvar, gå fint och att inte dra med mera. Kan verkligen behövas att jobba på dragandet, i veckan har vi verkligen slitit på promenaderna. Gäller ju bara att vara den mest envise.

På valpkursen nr 2 fick vi ett bra tips om hur vi skall få Fliza att sluta hoppa, att liksom hålla kvar henne i ansiktshöjd när hon hoppat upp. Då blir det plötsligt inte lika kul att hoppa längre. Har funkat riktigt bra, hoppandet har minskat drastiskt. Dragandet har tyvärr inte minskat i samma fart men vi får nog ge det ett tag. Kanske lika länge som det kommer att ta för husse och matte att sluta sätta sig ner på huk när vi ger kommandon till Fliza. Fattar ju själva att det inte ökar vår pondus att krypa ihop bredvid hunden men då vi gjort det sedan hon var lite valp är det en vana som är svårt att bli av med.

När vi skulle gå och lägga oss i går gick Fliza till dörren och lipade. Hon hade precis varit ute på sista kvällsturen men det fick bli en till och det visade sig tyvärr att hon nog ätit något olämpligt så magen var inte så glad. Har behövt gå ut var tredje timma i natt. När Fliza satt vid dörren och väntade på att gå ut för andra gången i natt, lyckades hon i sin iver att komma ut hoppa upp precis samtidigt som matte böjde sig över henne för att sätta på kopplet. Hårt hundhuvud möter mjukare näsa resulterade i en hel del blod. Att klockan var 5.30 gjorde inte det hela mycket bättre. Kan säga att det blev husse som fick ta den promenaden. På hundkurs nr 2 fick vi höra att vi inte skulle vara godisauotomater, utan bara ge godis som beröm vid konster och speciella tillfällen. Nu när Fliza inte mår bra och inte får mat har vi kört utan godis, bra för oss att se att vi inte behöver muta hunden utan att vi kan använda godiset som en belöning när något speciellt bra har gjorts. Hur som helst kommer vi att spara pengar, hundgodis är ganska dyrt.

När vi i tisdags skulle spåra tog Fliza spåret perfekt trots plötsligt tilltagande blåst, men när vi väl kommer fram till målet finns inte den nyinköpta leksaken som skulle vara belöningen kvar. Någon ***** ***** hade tagit den. Vi brukar ha gamla vantar som mål men nu hade vi bara med en leksak med så det fick blir den. Surt att bli av med nya leksaken på ett sådant sätt.

En riktigt rolig sak som Fliza lär sig denna vecka är att bära sin egen bajspåse till soptunnan. Hon travar så stolt med huvudet högt och vi får känna oss lite stolta.

Den 3:e mars skrev jag ”Det är konstigt vad fort saker ändrar sig. I början var bitandet och kräkningar i bilen det vi oroade oss för mest men nu är ju inget av det något problem längre. Nu prioriterar vi på att få henne att klara av att vara själv utan att skrika och att inte hoppa upp på folk. Förhoppningsvis kan vi inte ens minnas att detta varit något problem om några månader eller så är det önsketänkande.” Nu kan Fliza lugnt vara själv 4 timmar (ingen granne har i alla fall sagt något och hon ligger och sover när vi kommer hem) och hoppandet känns som att det snart är ett minne blott, trots ömmande näsa.



Stanna. 

Fot.  Köttbullar är gott.  Ge mig köttbullen så att jag kan springa iväg någon gång. 

Ingen påskhare eller påskkärring men en påskhund. Fliza tyckte det var så där lagom kul att vara påskhund men söt var hon.

Fliza har varit otroligt jobbig hela påskhelgen, som ett barn speedat på påskgodis. Har inte kunnat slappna av alls, hängt längst ut i kopplet och dragit åt alla håll som går. Inte hunnit lukta nått på promenaderna utan haft fullt upp med att dra. Hoppas att det är en del av utvecklingen och att hon blir lite lugnare efter löpet. På morgonpromenaden idag var det som att hunden under natten blivit förbytt, nu gick hon lugn och luktade noga på allt.

Spårade riktigt bra i helgen trots att de kom en vilsen hundägare med hund mitt i spåret. Hundägaren fattade nog inte alls vad vi höll på med för hon tittade på oss som att vi var galna. Fliza var helt fokuserad på spåret och undrade nog varför det stod några precis vid spåret.

Fliza och F leker i trädgården.

Vi människor han även titta på ett veckogammalt föl, Fliza fick för säkerthets skull vänta inne.

Vad gäller hundvalparna så var det ju faktiskt bara ett aprilskämt, tipstack till V. Vi har mer än nog med bara lilla Fliza. Får nöja oss med föl.

Efter en vanlig start på dagen kommer jag hem från skolan vid lunch.

Döm av min förvåning när jag ser Fliza liggandes i soffan med 5 valpar!

Vi som inte ens märkt att hon löpt.

Tur i oturen att vi nyss flyttat till större lya i alla fall.

  Titta vad lika de är sin mamma och vad fort de växer.

Vår hund har blivit vårhund.

Fliza posar brevid några snödroppar i slottsskogen. Fliza tyckte det var onödligt att gå fot och skrämde nästan livet ur en löpare när matte var lite optimistisk med koppellängden, men annar gick det bra.

Fliza och Husse kör lite kontaktövningar i solen. 

Lägenheten är städad och påskriset pyntat så vi firar söndag med att ta det lugnt. Citronmarängpajen står nygräddad på köksbänken och så fort husse kommer hem skall den provsmakas. 

Igår var det änligen dags för Fliza att få börja sin första valpkurs. Tyvärr verkar det som att hon fått rävskabb, har kliat sig som en tok. Hon behandlas nu för skabb men då hon fortfarande kliar sig och kanske fortfarande smittas ville vi inte att hon skulle få träffa de andra hundarna. Fliza fick helt enkelt sitta i bilen medan Matte och Husse fick vara hundlösa på kursen. Måste säga att det kändes väldigt tomt att gå på valpkurs utan valp, men vi har faktiskt gjort det en gång tidigare. Innan vi skaffade Fliza var vi på Flizas uppfödare, Carinas, valpkurs en gång. Mest för att se vad vi gav oss in på.

Just nu behandlas Fliza för återkommande urinvägsinfektion, skabb plus att hon får medicin mot klådan. Vi håller alla tummar vi har för att det skall vara skabb som orsakar klådan och att den snart skall ta slut. Förutom att det självklart är väldigt jobbigt för henne att ha klåda gör den henne också väldigt stressad. Är mycket svårare att få bra kontakt med henne ute men tycker att medicinen mot klådan redan gjort henne lite lugnare.

Nu när snön försvunnit har vi kunnat spåra lite och lyckligtvis är hon lika bra på att spåra som innan det långa vinter uppehållet. Hon har inte missat ett enda spår. Vi måste helt enkelt börja lägga längre och svårare spår så hon får en liten utmaning.



Det har varit en fantastisk vecka med fint väder! Vi har varit ute så ofta vi kunnat och fikat i solen. Fliza har inte fått spåra på länge så vi tyckte lite synd om henne och lät henne ta ett spår där det inte var så mycket snö. Hon tog ett spår på 500 meter utan problem, trots den sista biten när husse gick in i skogen i djup snö. 

Fliza har börjat klia sig lite så det var dags för en grundlig schamponering tyckte veterinären. Inte så roligt tyckte Fliza men med lite godis som övertalning gick det bättre:)

Fliza har blivit shamponerad och väntar på att få bli avsköljd, se hur nöjd hon ser ut...inte?!

   Snö är så kul man kan gräva i den...     ...lukta på alla spännande dofter...   Eller bara sitta och spana med flocken.

För att få njuta av ”riktig” snö en sista gång innan den smälter bort drog vi till Dalsland i helgen. Så skönt för både Fliza och oss att slippa koppel en hel helg. Fliza är riktigt bra på att hålla sig till oss när vi är ute. Denna gången var hästarna mer intresserade av Fliza än vad hon var av dem.

Hon har inte kissat inne på månader men när hon kommer hem till Mattes föräldrar kissar hon alltid på samma ställe, måste vara en katt eller nått som kissat där en gång i tiden.

Fliza fick även komma med på barnkalas. Både hund och barn var lite för energiska i början men efter ett tag gick det bättre. Fliza fick sitta i sin bur när vi åt, under protest, men när barnen sedan ville leka i hennes bur stod hon utanför och lipade istället. M har lärt sig att när hunden är jobbig håller man upp handen och säger ”itt” med bestämd röst. Han blev riktigt besviken när Fliza inte gjorde som han sa, men med hjälp av lite Frollic och assistans av Matte så satte sig Fliza även på M:s kommando. Så stolt han blev!

Fliza somnade så fort hon kom in i bilen och sov mer eller mindre hela kvällen, jobbigt att vara på barnkalas. Det är så skönt att kunna åka riktigt långa turer med bilen nu utan att hon kräks en enda gång.

Det är konstigt vad fort saker ändrar sig. I början var bitandet och kräkningar i bilen det vi oroade oss för mest men nu är ju inget av det något problem längre. Nu prioriterar vi på att få henne att klara av att vara själv utan att skrika och att inte hoppa upp på folk. Förhoppningsvis kan vi inte ens minnas att detta varit något problem om några månader eller så är det önsketänkande...

Snö är så kul!

 Jag tar den, jag tar den! Om jag står på bakbenen är jag lika lång som Matte.

På landet skall man vara klädd som en bonde tycker Husse. Snöbollen verkar vara lika intressant för hund som för häst.